Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 37. Santa Annunziata För Läseboken av Marie Louise Gagner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upp till klosterbyggnadens övre våning, där refektoriet1 och
cellerna äro belägna i en halvmörk valvgång. Vår
följeslagare öppnar dörren till en av cellerna: det är hans egen,
en liten fyrkantig kammare med kala väggar, utan annan
möblering än en säng, ett rankigt träbord, en klumpig trästol
och en hylla, på vilken en rad stora röda tomater äro
uppstaplade. Med ett spår av asketens stolthet visade rummets
ägare oss på den hårda halmmadrassen och det obekväma
vilolägret. Ja, sannerligen, det fordras kraft för att kunna
spärra in sig i en dylik cell, helst med det leende, solvarma
landskapet städse för sina ögon.
Nu återstår blott att se biblioteket, som ligger i en
stympad tornflygel. Yi gå dit. Därinne sitter priorn, en fryntlig
gubbe med stort vitt skägg, bland hyllorna, där stora volymer,
inbundna i pergament och med titlarna sirligt textade på
ryggarna, stå uppställda, kyrkofäderna bredvid de gamla
latinska och grekiska auktorerna.2
Priorn förfrågade sig om vår nationalitet. Yi sökte visa
honom vår fosterbygd på en urgammal karta, som hängde
på en av väggarna, men längre än till Holland sträckte sig
icke hans geografiska kunskaper.
Vårt besök i Annunziata var slutat, och det var med
en känsla av vemod jag lämnade den gamla byggnaden.
Det låg ännu över det hela, över de instängda cellerna, över
de små planteringarna och det soliga biblioteket så mycken
stämning, att envar måste bliva berörd därav. Medan jag
red ned under citron- och johannisbrödträden, upprepade jag
med tankarna på Annunziata-klostret en inskrift, som jag läst
över en av cellernas dörrar på latin: ’Här förgå världen och
dess begär.’»
Marie Louise Gagner.
1 Klostrets matsal. — 2 Författarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
