Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 41. En bestigning av Monte Rosa. Efter H. N. Pallin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Klockan 5 på morgonen den 13 maj bjuder Gilardi mig
kaffe i min brits. Jag bar sovit gott under ett berg av
madrasser och trotsat nattkylan, som kommit dricksvattnet
i mitt glas att bottenfrysa. Men föraren ger den sorgliga
upplysningen, att natten bådar en mulen dag. Jag går ut
och ser på »barometern» — det är jätten Lyskamm, som reser
sig rätt framför. Från dess isade kam ryka massor av tjocka
moln rätt in i Monte Rosas kitteldal, som öppnar sig över
oss, och enstaka snökorn ila i vågrät riktning förbi mig.
Klockan 7 starta vi likvisst på försök. Men hastigt —
på mindre än en minut — äro vi insvepta i snöstormen, som
ögonblickligen gör oss vita som snögubbar. Sammanbunden
i repet med föraren, som kliver ovanför mig, och bäraren,
som är nedom mig, går jag som en fånge och ser ingen av
mina hjälpare.
Plötsligt stöter jag emot Gilardi, som stannat. Chiara
kommer upp till oss, och vi rådslå. Situationen är ej att
leka med: snöstorm på gletscher är alpvandrarens största
fara. Yi besluta att ge tappt och vända. Men våra steg
i snön äro igenfyllda, och det gäller att vara ytterst
försiktiga, då vi stiga nedåt mot Gnifetti. Plötsligt ljuder ett
högt varningsrop från Gilardi, omedelbart åtföljt av ett
häftigt ryck i repet: en snöbrygga över en gletscherspricka har
störtat in, och den vane föraren har ramlat ned i sprickan.
Gilardis order, att vi skulle gå så, som om vi varje stund
väntade ett olycksfall, har gjort, att Chiara och jag utan
svårighet tagit törnen. Yi draga upp Gilardi, och så följer
en livlig överläggning på italienska med gester mellan de
båda kamraterna.
Efter 272 timmars bortovaro nå vi hyddan, där nyfallen
snö täcker trappuppgången. Det är full vinter i maj.
Följande morgon klockan 4 vaknar jag av att Gilardi
kommer in med ett tänt ljus och varmt kaffe. Jag öppnar
fönsterluckan och ser ut: svart natt med otaliga tindrande
stjärnor och en kyla, som är fruktansvärd. »Fint väder!»
nickar Gilardi och ler belåtet. När jag tagit på mig
dubbelvantarna, fått ansiktet överbundet med en tjock duk,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
