Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 56. Bland ryska bönder. Efter Ida Bäckmann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
detta var för ett slags land, men — tilläde hon — då hon
såg oss, förstod hon, att människorna även där voro
skapade som folk.
Yi kände oss högeligen smickrade. Av vår tolk fingo
vi veta, att den gamla bodde i skogsbrynet i en stuga, ännu
ruskigare än den vi nyss gått förbi, och att hon
huvudsakligen livnärde sig med att trolla Bort sjukdomar. Antagligen
kom hon nu för att underlätta den helige Goris bemödanden
att bota hustrun, fast ingen yttrade något därom.
Yi reste oss upp för att gå, och då gumman hörde, att
vi ämnade oss med tåget, fattade hon ivrigt tag i oss och
tiggde och bad, att vi för Guds skull ville avstå från ett
dylikt företag.
»Yarför då?» frågade vår tolk, under det vi sökte lösgöra
våra kläder från greppet av hennes klolika fingrar.
»Yarför?» upprepade den gamla. »Naturligtvis därför,
att det är djävulskap med i spelet. Det finns ju ingen, som
skjuter på, och ingen, som drar. Det är satans konster. Ack»,
fortfor hon bevekande och överhopade vår tolk med dessa
mjuka smeknamn, på vilket ryska språket har en sådan
rikedom, »kan ni då inte fara efter en naturlig häst, sådan
Gud skapat den?»
Yi lovade ingenting om vårt sätt att färdas. Däremot
lovade vi att besöka gumman i hennes stuga endera dagen.
Bonden följde oss ut i det yttre rummet. Då jag frågade,
var han hade sitt stall och sin ladugård, pekade han på
en dörr nära spiseln. Då vi trädde ut genom denna dörr,
kommo vi in i ett skjul, där marken bestod av smuts
och dy. Stanken därinne var vidrig, och jag kunde
knappast härda ut så länge, att jag hann bese båset för kon
och spiltorna för de båda hästarna. Här fanns även en vrå
för redskapen, och bredvid denna låg en massa grov halm,
vilken skulle användas att kläda stugan med på vintern.
»Men hur kan kreaturen härda ut i denna dypöl?»
frågade jag vår tolk.
»A», sade hon, »det går nog. På sommaren är de ju
ute dag och natt, och vintertid är här fruset och torrt.
Bönderna har alltid kreaturen vägg i vägg med sitt bonings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
