Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 57. Gammel-Svenskby. För Läseboken av Anton Karlgren - 58. Tundran. Efter Holger Lassen m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aldrig sett det gamla moderlandet. Det är ett under, hur
dessa människor, ensamma och övergivna långt borta i
främmande land, kunnat bevara sin svenska nationalitet.
Anton Karlgren.
58. Tundran.
Över tundran, liksom över det isfyllda havet vid dess
stränder, härskar den eviga kölden. Vida som Ishavet och
ödsliga som detta äro tundrans slätter. Icke ett träd ger
ögat en vilopunkt. I ett disigt töcken förlorar sig horisonten
i fjärran, och det öde landskapet går i ett med den bleka,
vintriga himmeln. Dödens tystnad vilar tung och
beklämmande över vidderna, tills den förjagas av den rasande
kraften hos vinterns stormar, som här bryta fram utan att möta
något hinder och vräka väldiga snödrivor över den frusna
marken, medan ismassor torna upp sig längs Ishavets kuster.
Bitande kall är den långa vinternatten, men på himlavalvet
glindra stjärnorna mer strålande än annorstädes, och
norrskenet flammar än bländande vitt, än i alla regnbågens
färger.
Gives det då ingen makt, som kan gjuta in livets krafter
i de öde vidderna? Jo solen, allt livs källa, förmår under
några snabbt försvinnande vår- och sommarmånader göra
vintern makten stridig. I slutet av maj börja dess strålar
tina upp tundrans yta och väcka dess slumrande växtkraft
till liv. Men längre än till ytan förmå de icke tränga;
därunder är marken alltjämt bottenfrusen, lagd under den
eviga köldens herravälde.
Efter våren följer sommaren hastigt. Då är det en enda
lång, solmättad dag över tundran. Stor och röd står
midnattssolen på himlen. Alla skyar äro kantade med
purpurbräm, och ett lätt rosenskimmer lägger sig över det
brungröna landskapet med de glittrande sjöarna, medan höjderna,
som dölja solen, bära en strålande krans av dess flammor.
Då förvandlas ödemarken till ett underbart rikt och härligt
sagoland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
