Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 58. Tundran. Efter Holger Lassen m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Till största delen täckes marken av mossor och lavar,
men bitvis upplivas även denna karga natur av blomster i
skiftande färger, både vita och röda, gula och blå. Det är
på torra, sandiga höjder, där solen har större makt, och där
det kalla snövattnet hastigt rinner undan.
Tidtals myllrar det dock av tallösa små fyrfotingar på
tundrans gråbruna yta. Gråbruna äro även de, och det ser
ut, som om hela tundran levde och rörde sig, där dessa
tusende och åter tusende små varelser vandra fram. Det är,
när lämlarnas tid kommer. Lämmeln är ett slags sork,
något mindre än husråttan. Under torra somrar förökar
den sig med otrolig hastighet. Kull efter kull kommer till
världen, och inom ett par månader vimla höjder och dalar
av de små rörliga djuren. Från Uralbergen komma de
vandrande i stora skaror ned på tundran. De förtära allt
ätbart, var de visa sig. »I en bestämd riktning tåga de
framåt, i oöverskådliga led ila de vidare, över klipporna
störta de sig ned i de mötande vattnen. Tusental duka
under för hunger och brist. Men över deras lik strömmar
den efterföljande hären fram. Hundra tusenden drunkna i
vattensamlingarna, krossas vid foten av klipporna, men de
övriga storma fram över dem. Andra hundraden och
tusenden finna sin grav i magen på de efterföljande rävarna,
vargarna och järvarna, vråkarna och korparna, ugglorna och
labbarna. Vart de vandra, hur de sluta, kan ingen säga,
men väl vet man, att tundran bakom dem ser alldeles utdöd
och förödd ut.»
En verklig landsplåga på tundran äro myggsvärmarna.
Så snart den översta jordskorpan töat upp, börja de små
flygfäna att röra på sig. Under vintern ha äggen legat
gömda i den frusna gyttjan, men nu krypa miljoner larver
fram, och efter några få dagar äro de förvandlade till
flygande insekter. Med korta mellanrum följa sedan släkten
på släkten under hela sommaren. »De bilda svärmar, som
se ut som en tjock, mörk rök, de fylla luften i sådana
massor, att man knappt vågar andas.»
Hur fort man än rör sig, följa de envisa djuren med en,
och att försöka jaga bort dem tjänar ingenting till. Stannar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
