Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 58. Tundran. Efter Holger Lassen m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man, så tätnar molnet kring en. Springer man, allt vad man
orkar, så tänjes det ut till ett långt släp, men fri från det
blir man aldrig; det följer en troget som skuggan. Till
ansikte, hals och händer hitta de små efterhängsna djuren,
innan man märker det, och ögonblicket därefter sänka de
långsamt sitt skarpa sugrör djupt ned i huden och
framkalla en retsam klåda. »Icke vintern och dess stormar, icke
isen och dess köld, icke den karga naturen och
ogästvänligheten utan myggen är det, som utgöra tundrans
förbannelse.»
Tundran är bebodd av en fattig och ytterst gles
befolkning av mongolisk ras. Längst i väster uppehålla sig
sam oj ederna och österut tunguser, j akuter och tschuktscher.
Sitt torftiga uppehälle förskaffa de sig genom renskötsel, jakt
på räv, vildren och ripor samt genom fiske. Längst i norr
utgöres deras förnämsta föda av sälkött och tran samt
frusen fisk. De bo i låga jordhyddor eller tält, som de föra
med sig på sina vandringar. På slädar, som dragas av renar
eller hundar, färdas de många mil för att uppsöka villebråd,
drivved och mammutbetar.
Efter Holger Lassen, Brehm m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
