Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 59. Vegas färd kring Asien och Europa. Efter Th. M. Fries, A. E. Nordenskiöld, H. Simmons, Anton Stuxberg m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en riktig fjällvägg mot båten. Sakta men obevekligt närmar
den sig och sopar med sig både mast och skrov, som om
det vore en lek för jättar.
Expeditionen fick alltså vara beredd på att fartyget
helt hastigt skulle kunna bli krossat av isen. Därför
måste Nordenskiöld först och främst ordna så, att man skulle
kunna rädda sig över land. Inne på stranden lade han alltså
upp ett förråd av proviant och annan utrustning,
tillräckligt för hela besättningen i tre månaders tid. För att skydda
sig mot eldfara höll man ständigt en brandvak öppen
utmed fartyget. Värmen sökte man att så mycket som möjligt
hålla kvar ombord genom att låta snön ligga kvar på däcket.
Där packade den ihop sig till ett tjockt lager, som
skyddade bra mot kölden. Det kunde också behövas, ty vid ett
tillfälle sjönk temperaturen ända till —46°, och ännu så
sent som i mitten av april fick man känna på 38 graders
köld. Men tack vare den omsorgsfulla utrustningen, den
strängt övervakade renligheten ombord och den omväxlande
matordningen stod man sig bra hela vintern. Färsk föda
hade man gott om, ty dels hade man fört med sig utmärkta
konserver, dels var det rik tillgång på fisk och villebråd,
särskilt säl, hare och fågel.
Vega redde sig också bra. Men det var en lycka, att
hon ej träffades av någon av de väldiga isvallar, som flera
gånger pressades upp i hennes närhet.
Så snart som möjligt byggde Yegamännen i land upp
ett observatorium för att därifrån studera
väderleksförhållandena m. m. Under hela dygnet turade expeditionens
medlemmar om att tjänstgöra här sex timmar i taget. Vägen
mellan observatoriet och fartyget var halvannan kilometer
lång. Då det var svårt att hitta den i mörker och snöyra,
satte man upp isstolpar, och mellan dem spändes en lina
att hålla sig i.
Vegamännen behövde lyckligtvis ej känna sig alldeles
ensamma ute på den ändlösa isöknen, ty en hel del av
traktens infödingar, tjuktjerna, bodde i skinntält i närheten
av Vegas vinterkvarter. Med detta folk levde svenskarna i
bästa samförstånd. De företogo även slädfärder till tjuktjer-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
