Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 59. Vegas färd kring Asien och Europa. Efter Th. M. Fries, A. E. Nordenskiöld, H. Simmons, Anton Stuxberg m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Här hemma i Sverige hade man levat i stor ängslan för
expeditionens öde. När vintern kom och ingenting hördes
av från Nordenskiöld och hans män, grep den frikostige
Sibiriakov åter in och ntrnstade ett fartyg för att
efter-forska de saknade. Räddningsexpeditionen misslyckades.
Fartyget strandade på Japans kust.1
Genom Suezkanalen ångade Yega på nyåret 1880 in i
Medelhavet. Hemfärden blev nu ett sannskyldigt triumftåg
med lysande fester i Neapel, Rom, Lissabon, Paris och
Köpenhamn. Som kronan på verket kom den utomordentligt
högtidliga och praktfulla infärden till Stockholm den 24
april 1880, den dag, som nu i vår almanacka bär Yegas
namn.
Så hade Nordenskiöld och Palander utfört, vad
människor i trehundra år strävat efter. Och Yegamännen kommo
hem med rika samlingar och värdefulla upptäckter till gagn
för både geografien och naturvetenskaperna.
Hade Nordenskiöld intet annat intresse haft än att komma
fram så fort som möjligt, så är det intet tvivel om att
Vega redan på hösten 1878 hade kunnat gå in i Stilla
oceanen. Men nu var han, som sagt, ej blott upptäcktsfarare
utan också vetenskapsman. Därför hade han ordnat den
vetenskapliga utrustningen så omsorgsfullt, att man kunde
bedriva grundliga studier på vägen. Vegaexpeditionen kan
därför kallas ett mönster för vetenskapliga upptäcktsfärder.
Efter Th. M. Fries, A. E. Nordenskiöld, H. Simmons, Anton Stuxberg m. fl.
1 Under de våldsamma omvälvniDgar, som Ryssland genomgick till följd
av det stora världskriget 1914—1919, förlorade Sibiriakov allt, vad han
ägde, och levde landsflyktig i bitter nöd. Då ingrep svenska riksdagen år
1921 och bisprang den 71-årige mannen med ett årligt understöd såsom en
ringa erkänsla för de hundratusentals kronor, som den frikostige mecenaten
en gång offrat för svensk forskning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
