Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 60. Med jakuter på hundskjuts över Ishavet. Efter J. Stadling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60. Med jakuter på hundskjuts över Ishavet.
År 1898 avgick en svensk expedition till norra Sibirien
för att spana efter den förolyckade svenske nordpolsfararen
Andrée, som försökt att i ballong uppnå nordpolen. Därunder
hände sig, att expeditionen blev infrusen och måste
tillbringa tre veckor på en obebodd ö i floden Lenas delta.
Ur denna svåra belägenhet blevo svenskarna befriade av
några jakuter, som anlände från fastlandet med nio slädar,
dragna av 110 hundar. Om färden tillbaka till Asiens
fastland berättar expeditionens ledare följande:
»Tidigt på morgonen voro vi uppe och lastade våra saker
på slädarna samt gjorde oss i ordning till färden över havet.
Termometern visade — 25° C. Vinden var ganska stark
men lyckligtvis förlig, och hundarna voro kraftiga och
väl-födda, så att vi hade goda utsikter för en rask och
lyckosam resa.
Jakuternas hundar påminna starkt om vargar. Icke
heller är deras skall den vanliga hundens utan liknar mer
vargens tjut. Om man nattetid blir väckt av deras oljud,
kan man därför knappast frigöra sig från intrycket, att
man lyssnar till en kör av vargar. 12—13 hundar behövas
för att draga en släde med vanlig last, d. v. s. omkring
200 kg. Körsvennen styr icke djuren med tyglar utan
genom kommandorop. I allmänhet lyda de rätt bra, bara
de icke få väderkorn av vildren eller annat villebråd. I
sådant fall händer det ej sällan, att de i hejdlös fart rusa efter
villebrådet och lämna körsvennen samt spillrorna av släden
långt efter sig.
Under bedövande tjut från 110 hundhalsar och
jakuternas gälla skrik satte karavanen i väg i vild fart över isen
utåt havet. An den ena, än den andra av hundarna halkade
omkull på de snöfria isfläckarna men släpades sprattlande
med på sida eller rygg, tills han åter lyckades komma på
benen.
På omkring en mils avstånd framför oss syntes en hel
kedja av isberg, som vi närmade oss i svindlande fart.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
