Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 62. Kirgiserna. Efter H. Schwarz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nakna fötter vada genom bäckar och floder. Ja, hustrun får
ej ens sitta till bords med sin herre och man, utan medan
han smörjer kråset med vad hon lagat till, få kvinnorna
och barnen i nåder sitta och se på och vara glada, om han
behagar kasta till dem ett ben att gnaga på. Först när
husfadern är mätt och belåten, få hustrurna och barnen
dela matresterna.
Om sommaren är det ett trivsamt liv, som kirgisen för
i sitt tält. Men vintern är en svår tid för både honom och
hans hjord. Då få de arma djuren ofta både hungra och
frysa. Bland det mest tröstlösa man då kan få se är en
hjord hästar, som överfallits av en snöstorm. Darrande av
köld och hunger tränga de stackars djuren ihop sig så tätt
som möjligt med huvudena vända inåt. Så kunna de stå
orörliga i flera dagar, tills snöstormen går över. Under hårda
vintrar omkommer också en stor del av stäppens fyr ben ta
invånare av köld och hunger, och även om vintern varit mild,
äro djuren på våren mycket avmagrade, ty kirgisen är för
lat att samla in vinterförråd av hö. Både hästarna och
kreaturen repa sig dock förvånansvärt hastigt, när de komma
ut på det saftiga betet.
Mesta delen av sitt liv tillbringar kirgisen i sadeln.
Redan vid 3—4 års ålder brukar en kirgispojke kunna rida
en lugn häst. Ryttartävlingar äro kirgisernas högsta nöje,
och ju vildare det går till, desto roligare är det. Allra mest
omtyckt är ett tävlingsspel, som börjar med att den, som
ställer till leken, kastar ett slaktat får in bland de beridna
deltagarna. Den ryttare, som nu kan från hästryggen taga
upp fårkroppen och kasta den tillbaka till givaren, vinner
priset. Detta består av en penningsumma, en häst, en mantel
eller något annat av värde.
Knappt har emellertid en av de tävlande i fullt
sporrsträck huggit tag i fårkroppen och fått den upp på sin sadel?
förrän alla de andra äro som en svärm omkring honom och
försöka rycka ifrån honom hans byte. Han sporrar sin häst
och spränger därifrån i karriär. Men en medtävlare har också
fått ett fast grepp i får kroppen och följer med i samma
22—221106. Läsebok för JolksJcolan. V: 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
