Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 62. Kirgiserna. Efter H. Schwarz - 63. I Tibet. Efter Sven Hedin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vilda fart, tills »tvisteämnet» slits itu och bägge ryttarna
tumla till marken med var sin del av djurkroppen. Och när
de väl kommit upp i sadeln igen, ha de fått en svärm av
medtävlare omkring sig, som förfölja dem över stock och sten,
över trädgårdsmurar och gravar, genom strida floder och
uppför branta bergsluttningar. Ofta nog komma hästar och
ryttare rullande om varandra i en enda röra utför branten
igen, och det kan hända, att innan leken är slut, har
fårkroppen blivit söndersliten i en mängd småstycken.
Med känsla och övertygelse ger sig kirgisen också ut på
jakt efter sin dödsfiende, vargen. När han med sin skarpa
blick upptäckt ett vargspår i sanden, följer han detta till
häst, och lyckas han få syn på det hatade rovdjuret, blir
det en vild kapplöpning, som nästan alltid slutar med att
vargen blir uttröttad och lägger sig ned. Med öppet gap
och hängande tunga inväntar den gamle syndaren sitt öde.
Ett slag över nosen eller i huvudet med förföljarens käpp
är nog för att döda rovdjuret. Segerstolt galopperar
kirgisen tillbaka till sina kamrater med bytet släpande efter
sig som jakttrofé.
Efter E. Schivarz
63. I Tibet.
I början av juli 1900 lämnade vår berömde
upptäcktsresande Sven Hedin i spetsen för en väl utrustad karavan
Ostturkestans öken med dess glödande hetta. Hans färd
gick nu in i jordens väldigaste bergland, över den dubbla
bergskedja, som utgör Tibets gränsmur i norr. »Frisk luft,
klara nätter, då och då ett välgörande, lätt regn, inga
bromsar — hur härligt!» skriver han.
När karavanen hunnit upp till 2,700 meters höjd över
havet, möttes den av en ung afgan vid namn Aldat, som
skulle bli dess vägvisare. »Han hade», fortsätter Hedin sin
berättelse, »tillbringat vintern bland bergen för att skjuta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
