Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 68. Kinas uppvaknande. För Läseboken av Gertrud Aulén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utsågo åt henne, och framför allt sin svärmor. Om hon
ville vara det minsta ansedd, måste hon tidigt börja snöra
sina fötter, så att de alldeles förkrympte och hon aldrig mer
knnde gå på dem utan smärta och möda. Nog grät väl
den lilla flickan under den plågsamma behandlingen, men
den var ett gammalt heligt bruk, som ingen ens kunde
drömma om att rubba. Lika förkrympt blev hennes själ.
Hon levde nämligen alldeles avstängd från världen utanför
hemmet. Hon såg den bara genom bärstolens gardiner.
Själv hade hon ingenting att göra därute. Hennes högsta
mål var att bli gammal och få sonhustrur, som hon i sin
tur kunde få befalla, ja tyrannisera.
En kvinna ansågs föga värd. Mannen kunde förskjuta
henne, om han ville, eller ta flera hustrur. Fick hon bara
döttrar, så var hennes olycka given, ty endast sönerna kunde
frambära dyrkan till förfädernas andar — och den var
viktigare än allt i världen. »I detta dike få inga flickebarn
dränkas» — ett sådant anslag såg man på flera ställen i gamla
Kina. Så vanligt var det, att små flickor dödades. Ingen
ansåg det som något orätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
