Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 73. Moti Gujs strejk. Av Rudyard Kipling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den lille parveln kröp sin väg. Moti Guj tog sig sedan en
lur och drömde om Deesa.
En av de många märkvärdigheterna med elefanten är,
att hans väldiga kropp behöver mindre sömn än andra
varelsers. Fyra eller fem timmar om natten är mer än nog: två
timmar före midnatt, då han ligger på ena sidan, och två efter
klockan ett, då han lägger sig på den andra sidan. Resten
av natten äter han, flyttar på sig och har långa, mullrande
samtal med sig själv.
Yid tolvtiden denna natt steg Moti Guj upp, ty det hade
plötsligt fallit honom in, att Deesa nog låg någonstans ute
i mörka skogen utan någon, som tog vård om honom. Hela
natten travade Moti Guj genom snåren med flaxande
öronlappar och frustade och trumpetade. Han gick också ned
till badstället vid floden och signalerade över vågorna, men
intet svar kom. Han träffade ingen Deesa men störde alla
de andra elefanterna och skrämde nästan livet ur några
tattare i skogen.
I dagningen kom Deesa tillbaka till plantagen. Han
hade verkligen varit mycket full, och nu väntade han sig
tråkigheter för att han varit borta längre, än han hade lov
till. Emellertid drog han en suck av lättnad, när han fann
allting på plantagen i oskadat skick, ty han kände till Moti
Gujs humör. Han sökte upp plantageägaren och avgav sin
rapport med många lögner och krypande hälsningar. Moti
Guj hade gått för att äta frukost. Han hade blivit hungrig
efter nattens strövtåg.
»Kalla hit ditt djur!» sade plantageägaren, och Deesa
ropade på det hemlighetsfulla elefantspråket, som enligt
mahouternas tro talades i Kina i världens begynnelse, då
elefanterna och inte människorna voro skapelsens herrar.
Moti Guj hörde och kom. En elefant galopperar inte,
men han kan icke desto mindre förflytta sig med stor
hastighet. Om en elefant skulle få lust att hinna upp ett
snälltåg, skulle han göra det med största lätthet utan att
galoppera. Följaktligen var Moti Guj vid plantageägarens
dörr nästan i samma stund, som Chihun såg honom lämna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
