Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 73. Moti Gujs strejk. Av Rudyard Kipling - 74. Indiens heligaste stad. Efter E. von Hesse-Wartegg, Sten Konow m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sina pålar. Han föll glädjetrumpetande i Deesas armar,
och mannen och djuret snyftade och dreglade i kapp och
granskade varandra från topp till tå för att övertyga sig
om, att den andre inte hade lidit någon skada.
»Nu ska vi arbeta igen», sade Deesa. »Lyft upp mig,
min son och min fröjd!» Moti Guj satte honom på sin nacke,
och så gåvo de två sig i väg till arbetsplatsen för att se, om
där funnos några besvärliga stubbar.
Plantageägaren var alltför häpen för att känna någon
större vrede.
Rudyard Kipling. Från engelskan.
74. Indiens heligaste stad.
Benares är den heligaste av alla platser vid Ganges’ heliga
vatten. Hit vallfärda många tusen människor varje år för
att bada i den undergörande floden och dricka av dess vatten,
samma vatten, i vilket hinduerna strö ut askan efter sina
döda. För varje rättrogen hindu är det den högsta lycka
att få sluta sina dagar på denna heliga plats. Därför ha
också många indiska furstar och andra förnäma personer
här uppfört palats åt sig. Hit vilja de fly på ålderdomen
för att få sina synder avtvagna, innan döden kommer.
Nedför de trappor, som här kanta hela flodstranden,
vandra dagligen massor av pilgrimer i färgrika dräkter. De
hälsa solen och vattnet samt beströ det med blommor som
offergåvor. Därefter huka de sig ned och rena sin mun
med den undergörande vätskan. Så knäppa de samman sina
händer och läsa, stående på ett ben, en bön, innan de långsamt
stiga ned i den heliga floden, som skall rena dem från deras
synder. De förnämsta hinduerna, braminerna, ha sin
särskilda plats. Där sitta de i timtal nedhukade utan att ha
öga för något annat än det heliga vattnet, som de fylla i
kannor och andaktsfullt sila mellan fingrarna. Det
bekommer dessa andaktsfyllda pilgrimer alls ingenting, att floden,
som de bada i och dricka ur, för med sig kropparna av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
