Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 75. Hinduänkornas vän. För Läseboken av Anna Sörensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till sist hade de blott några slantar kvar, och för dem köpte
de risgryn. Men hur sparsamt de än åto av dem, så kom
till sist en dag, då icke ett gryn var kvar. Då beslöt fadern
att dränka sig i en helig damm; för en hindu är det
nämligen ingen synd att på detta sätt taga sitt liv.
Men Ramabais bror ville icke bli vittne till sin fars
självmord. Han beslöt att bryta med sin kasts fördomar
och taga vilket arbete som helst. Han ville bära fadern till
närmaste by, men den gamle dog av svält, och kort därefter
dukade också modern och hans ena syster under. Nu voro
blott han och hans syster Ramabai kvar. De gingo från plats
till plats och bådo om mat och arbete. Men när brodern
lyckades få något arbete, var lönen så ringa, att de måste leva
på litet gryn, som de blötte upp i vatten, och salt.
Under denna tid började Ramabais tro på den indiska
religionen att svikta. Under sina vandringar gjorde hon
och hennes bror iakttagelser, som visade dem, att det
fanns mycket bedrägeri hos deras präster. Ramabai, som
själv växt upp i stor frihet, blev också upprörd över att se,
hur kvinnorna förtrycktes. I synnerhet greps hon av
medlidande med de stackars barnänkorna.
I Indien är det vanligt, att flickorna bortgiftas redan
vid fyra eller sex års ålder, men de stanna då kvar i sitt
föräldrahem många år efter det att de ingått äktenskap.
När flickan är gammal nog att komma under sin svärmors
uppsikt, följer hon med till det nya hemmet. Där får hon
lära sig att lyda alla de nya släktingarna. I Indien stanna
nämligen sönerna kvar i föräldrahemmet efter sitt giftermål,
så att i ett indiskt hem i regel finnas många familjer. Den
sistkomna barnhustrun blir då de andras tjänarinna, särskilt
svärmoderns, och hon blir ofta mycket strängt hållen. Om en
kvinna blir änka och icke har någon son, blir hon föraktad
av alla och utsatt för den hårdaste behandling. Man anser
nämligen, att hon genom någon förbrytelse i en föregående
tillvaro är skuld till mannens död, och detta till och med om hon
aldrig sett sin make, vilket ofta är fallet med barnänkorna.
Man berövar änkan hennes smycken, rakar av henne håret
och låter henne på allt sätt känna, att hon är utstött.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
