Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 75. Hinduänkornas vän. För Läseboken av Anna Sörensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade sina huvud rakade och drogo därför sina saris1 tätt
omkring huvudet för att dölja sina vanställda ansikten. Till
och med deras lekar vittnade om vad de utstått, innan de
kommo under Ramabais vård. En lek t. ex. bestod endast
i att de utstötte höga jämmerrop och ideligen sprungo
sin väg. Det skulle föreställa barnänkan, som svärmodern
pinade, och som rymde men återfördes. Så småningom
glömde de dock sina lidanden och njöto av den vänlighet,
som visades dem.
Det svåraste för Ramabai var att få sina landsmän
att förstå henne. En indisk furste yttrade om hennes
verksamhet: »En skola för änkor! Vad har sådana för rätt att
lära något? De, som varken har män eller söner att tjäna,
är inte mer värda än gatans hundar eller kråkor och
förtjänar att leva som de. De behöver bara en bit bröd och
en handfull ris att uppehålla livet med.»
Genom sitt arbete kom Ramabai i beröring med många
kvinnor, som behövde råd och skydd, fastän de ej voro änkor.
Somliga satte hon i missionsskolor, andra tog hon till sitt
hem som sina egna barn. Dessa ansåg hon det vara sin
plikt att undervisa i den kristna religionen. De samlades
alltid på morgonen, innan undervisningen började, för att
ha gemensam andakt med bibelläsning och bön. Dörrarna
stodo därvid öppna, och därför hände det, att en och annan
av skolans elever kom och hörde på vid dörren. De hade
också tillfälle att lära känna bibeln, ty den fanns i
biblioteket bland andra religiösa böcker.
En gång under syltningstiden, då alla i skolan arbetat
ivrigt i trädgården eller i köket, sade Ramabai till eleverna,
att nästa dag skulle de få göra en utflykt. Några av
lärarinnorna skulle följa med. Men alla eleverna bådo så vackert,
att hon också skulle följa med. Hon svarade, att hon behövde
en dag ostörd med Gud, och tilläde, att om’ det var några
av dem, som hellre ville stanna hemma, så skulle de få det.
Av de sextiofem eleverna valde nära hälften att stanna hemma.
Dagen tillbragtes i stillhet med läsning av bibeln och bön.
1 Sari: en del av den indiska kvinnodräkten; den består av ett långt
tygstycke, som viras omkring bålen och dragés npp över huvudet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
