Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 87. Charles Gordon och hans kamp mot slavhandeln i Afrika. För Läseboken av Marie Louise Gagner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ali. Han förde krig mot de kringboende folken och lade
ett ofantligt stort nytt område, Egyptiska Sudan, under
Egypten. I förhållande till den turkiske sultanen gjorde
han sig nästan självständig, och slutligen blev det bestämt,
att ståthållarskapet över Egypten skulle bli ärftligt inom
hans släkt. Kediv var den titel landets styresman skulle
bära.
Egyptiska Sudan är ännu ej fullständigt kartlagt, men
man kan få en föreställning om dess utsträckning genom
följande jämförelser. Från staden Kartum, som är det
väldiga landets hjärtpunkt, är det ungefär lika långt till östra
gränsen som mellan Stockholm och Malmö, lika långt till
västra gränsen som från nordligaste Sverige till Öland och
lika långt till södra gränsen som från nordligaste Sverige
till Sachsen i Tyskland.
Det var Mohammed Alis plan att i de nya områdena
upprätta ordentliga handelsstationer, där negrerna kunde få
sälja sina varor, t. ex. elfenben, och köpa sådant, som de
behövde, samt att småningom utbreda civilisationen allt längre
söderut i Afrika. Men på samma gång som negerstammarna
sålunda kommo i närmare beröring med andra folk, råkade de
ut för en förskräcklig fara genom slavhandeln. De egyptiska
och arabiska1 köpmän, som slogo sig ned på handelsplatserna,
började snart inse, att det lönade sig vida bättre att sälja
negrer än att handla med elfenben. Några samvetskval över
att idka sådan handel kände de icke, ty i Koran,
mohamme-danernas bibel, står uttryckligen, att krigsfångar må säljas
som livegna till mohammedanska familjer. Överallt passade
nu köpmännen på att tillhandla sig fångar av stammar, som
lågo i fejd med varandra. Snart slogo sig emellertid även
europeiska köpmän ned vid handelsstationerna. Och de voro
ännu slugare och knepigare än de andra affärsmännen.
Planmässigt retade de upp det ena negerfolket mot det andra,
så att långvariga strider uppstodo bland dem. Därav hade
ju köpmännen endast fördel.
Men dessa gingo ännu längre. Själva överföllo de fredliga
1 Under århundradenas lopp hade den ena arabstammen efter den andra
över Röda havet begivit sig in i Afrika och slagit sig ned där.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
