Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 87. Charles Gordon och hans kamp mot slavhandeln i Afrika. För Läseboken av Marie Louise Gagner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
träffade med den egyptiske utrikesministern, Nubar pascha,
erbjöd denne honom att bli ledare av expeditionen till
Egyptiska Sudan. Den engelska regeringen gav honom tillåtelse
att gå i egyptisk tjänst, och efter åtskillig tvekan
bestämde sig Gordon för att säga ja och begav sig till Kairo.
Länge hade Gordon ej vistats där, förrän han
genomskådade både kediven och dennes ministrar. Av de senare var
Nubar pascha den slugaste och farligaste. Huvudsaken för
dem var tydligen ej att utrota slavhandeln utan endast att bli
av med de mäktiga slavjägarna. — »Det är en skam att på det
här sättet slå blå dunster i ögonen på engelska folket!» skrev
Gordon hem. Nubar, som trott, att han skulle få att göra med
en europé av den vanliga lätthanterliga sorten, blev orolig
och misstänksam, när han märkte, hur Gordon från början
fastslog, att hans uppgift var slavjaktens utrotande. En sak,
som väckte den allra största häpnad hos den egyptiska
regeringen, var, att Gordon ej ville ta emot mer än femtedelen
av den lön på 18,000 kronor, som erbjöds honom. »Min
avsikt är», skrev han till sin syster, »att visa kediven och hans
folk, att gald och silver icke dyrkas av alla. Och på vems
bekostnad anskaffas väl allt detta guld? På de stackars
människors, som äro handelsvaran.»
Den ståtliga titeln »Hans excellens generallöjtnant
Gordon, guvernör vid ekvatorn», som kediven gav honom, kunde
han emellertid ej vägra att antaga.
Då Gordon hunnit in på sitt eget område, kommo här
och där stamhövdingarna emot honom för att bringa honom
sin hyllning. I början blev den nye guvernören synnerligen
förbluffad över deras sätt att hälsa. Ofta tillgick det så,
att hövdingen först tog hans högra hand och sedan den
vänstra och slickade dem grundligt. Till sist förde han sitt
ansikte helt nära Gordons och skulle under djupaste allvar
ha spottat på det, om ej Gordon hunnit avvärja detta.
Den 16 april anlände Gordon till huvudstaden i sitt
område, Gondokoro. Invånarna där visste inte ens om, att de
fått en ny guvernör. Därför ägde intet festligt mottagande
rum. Men det var Gordon mycket belåten med. Alla de
svarta infödingarna såväl i staden som i trakten där runt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
