Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 87. Charles Gordon och hans kamp mot slavhandeln i Afrika. För Läseboken av Marie Louise Gagner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
omkring hade blivit lurade och illa behandlade av egyptiska
och arabiska köpmän, utan att den egyptiska regeringen
gjort något för att skydda dem. Därför voro de nu
ytterligt misstänksamma. Ingen ordning eller rättvisa fanns
i staden, fastän regeringen haft en ståthållare och en
styrka på 700 soldater där. Och så oroligt var det i
omgivningarna, att soldaterna endast i stora avdelningar vågade
bege sig ut ur staden.
Först och främst gällde det för Gordon att vinna
förtroende bland de infödda. Hans hjärta blödde, när han på
sina långa färder kom till den ena förhärjade, nedbrända
byn efter den andra, eller när han såg det elände, som de
stackars negrerna voro försänkta i på grund av slavhandeln.
På många ställen var det, som om de inom familjerna blivit
så vana att skiljas från varandra, att kärleken mellan
föräldrar och barn, mellan syskon och nära anhöriga alldeles
dött ut.
En gång slog sig en man med sin hustru och två barn
ned nära stationen, där Gordon uppehöll sig. Han gav
dem var dag litet säd, s. k. durra, ty den, som de själva
sått, var ej färdig att skördas än. En dag, när Gordon
kom in i kojan, såg han endast ett av barnen där med fadern
och modern. Han frågade efter det andra. Hur häpen
blev han ej, när modern helt lugnt sade honom, att de hade
gett bort den lilla till en man, som de stulit en ko från,
innan de kommo hit, men som nu lyckats få reda på dem.
»Men sörjer ni inte över barnet?» frågade Gordon. »Nej då»,
svarade modern, »kon var mycket bättre.» En sådan
hjärtlöshet skulle ej förekommit bland negrerna här, om ej
slavhandeln förhärdat deras hjärtan.
Var Gordon vistades, uppsöktes han av arma stackare, som
behövde hans hjälp. Med en slö undran sågo infödingarna,
hur guvernören ständigt var redo att bistå den, som var
i nöd, även om denne var en främling för honom.
En afton, när regnet hällde ned, upptäckte Gordon en
tunn, bräcklig varelse, en kvinna, som vacklade vägen fram.
Slutligen orkade hon ej mer utan blev stående och lät
regnet strömma ned över sig. Gordon skickade dä ut en man,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
