Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 87. Charles Gordon och hans kamp mot slavhandeln i Afrika. För Läseboken av Marie Louise Gagner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon var säker på, att Gordon hade kvar sina blå ögon, som
han kunde se tvärs igenom honom med.
Det dröjde inte länge, innan negrerna började få
förtroende för den nye generalguvernören, som outtröttligt drog
från plats till plats för att uppfånga slavtransporterna.
Snart upptäckte Gordon, att slavhandlarna hade sitt
förnämsta stöd — hos de egyptiska myndigheterna på olika
platser, ja, att de sluga affärsmännen försökte muta hans
egna underlydande ämbetsmän. Att dessa gingo in på att
hjälpa slavhandlarna var inte så underligt, ty så snart
araberna gjort en »god affär», betalade de bra till alla, som
hjälpt dem. En gång lyckades Gordons folk uppsnappa
ett bud från en slavjägare till den egyptiske guvernören
över området Faschoda. I brevet stod: »Yi äro på väg
med 2,000 kor och allt annat efter önskan.» — Gordon
förstod genast undermeningen, överraskade slavjägaren och tog
ifrån honom allt hans byte, både de 2,000 rövade korna och
alla slavarna. De senare kunde knappt tro sin lycka. De
smögo sig omkring sin befriare, sökte komma åt att kyssa hans
händer eller kläder och visade på allt sätt, hur tacksamma
de voro. Vilken underbar vit man, som gick mitt ibland
dem och behandlade dem, ej som om de voro stackars
föraktade negrer, utan som riktiga människor! Bland slavarna
befann sig också hövdingen för deras stam. Honom fick
Gordon sedan god nytta av, ty han kände ju väl till landet.
De främsta slavjägarna kastade han i fängelse. Där
besökte han dem emellertid och gjorde därvid den upptäckten,
att flera av dem skulle bli till utmärkt hjälp för honom,
om de ville upphöra med sitt yrke och sluta sig till honom.
Därför släppte han dem lösa efter någon tid och tog dem
i sin tjänst. Jämförelsevis sällan fick han ångra, att han
handlat så.
Under oerhörda svårigheter fullföljde Gordon sin plan
att upprätta stationer utmed Nilen. Ända till Dufile fann
han floden. segelbar, men här stängde väldiga vattenfall
vägen. Detta var en stor missräkning för Gordon, ty han
hade hoppats kunna upprätta ständig förbindelse mellan
Albertsjön och Kartum. Emellertid fick han nöja sig med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
