Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 87. Charles Gordon och hans kamp mot slavhandeln i Afrika. För Läseboken av Marie Louise Gagner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öken från Schekka. Det är en färd, som jag ryser vid tanken
på att göra ens på kamel.
Jag har genast låtit fangsla köpmännen och gjort, vad
jag kunnat, för slavarna. Jag skall hålla araberna inom lås
och bom, till dess jag finner det lämpligt att släppa dem.
–Helst skulle jag vilja skjuta dem, men de nuvarande
lagarna tillåta det icke. — — Hela vägen härifrån till
Schekka bär spår av dessa uslingars framfart. Den är be
täckt med huvudskallar.
Då en stackars fånge dignar ned av trötthet och hunger,
är en kula för pannan den enda nåd man visar honom,
innan man lämnar honom till föda åt schakaler och gamar.
Antalet slavar, som tagits under denna expedition, är minst
1,700. De flesta äro kvinnor och barn. Jag tror, att de
nu äro lyckliga över sin befrielse, åtminstone hoppas jag
det...
En liten byting, som heter Capsune, och som icke är ens
fyra år gammal, har givit mig viktiga underrättelser om
slavhandlarna. Den lilla varelsen består av ett huvud och
en stor mage på två små ben, smala som knappnålar.
Capsune småler aldrig. Den stackars lilla gossen har redan lidit
för mycket för att kunna vara glad. Jag frågade honom i
dag, om han var utvilad nu, men han svarade: ’Nej, nej,
jag är trött, och jag är sjuk av törst’.
Sedan jag nedskrev dessa rader, ha mina soldater icke
långt härifrån upptäckt 45 slavar, kvinnor och barn, två
slavjägare och ett stort antal åsnor och kameler.–Hur
skall jag kunna föra alla dessa slavar, vilkas antal sannolikt
kommer att fördubblas, med mig genom öknen på en väg,
där vatten är så sällsynt! Jag förmår ej mera. Det känns,
som om mitt hjärta skulle upphöra att slå. Intet, intet av
denna världens goda skulle numera kunna fresta mig. Det
enda jag önskar är en sömn utan drömmar. Tro dock icke,
att jag är modfälld!»
Capsune blev tagen om hand av en vän till Gordon, en
engelsk dam. Den lille gossen glömde aldrig »den gode
pa-schan» och tyckte mycket om att få tala med sin
beskydda-rinna om honom. En gång frågade han henne ängsligt, om
29—221106. Läsebok för folkskolan. V. 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
