Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 88. I Mahdins våld. Ur »Genom öknen», berättelse av H. Sienkiewicz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dag för dag närmade sig karavanen alltmer Kartum,
skådeplatsen för Mahdins ohyggligaste grymheter.
Obeskrivligt var allt det fasansfulla, som mötte de fångna barnen,
när de fördes in i staden. Förödelsens styggelse hade gått
fram över både människor och byggnader. — Länge höllos de
ej kvar där. Deras plågoandar förde dem över till
Omdur-man på andra stranden av Vita Nilen, där Mahdin
reside-rade.
Även där var tillståndet rysligt. De sågo utsvultna,
törstande européer och egyptier digna ned under bördan av
tunga säckar eller vattentunnor. De sågo europeiska kvinnor
och barn, uppfostrade i välstånd, tigga om en handfull
majs eller en bit torkat kött att stilla sin hunger med.
Det var hemskt att se dessa utmärglade, i trasor höljda
gestalter, vilkas stela blick uttryckte förtvivlan. De sågo,
hur vildarna, när de mötte de olyckliga, brusto ut i
gapskratt, knuffade dem och slogo dem. Smittosamma
sjukdomar härjade fruktansvärt. En svärm av skriande
rovfåglar höll sig ständigt svävande över staden. Stas fick
en känsla av att för honom och Nell vore det bäst att få
dö så snart som möjligt. De hatfulla blickar, som Mahdins
ohyggligt tatuerade krigare kastade på de två barnen, bådade
heller ingenting gott för dem. Många utöste förbannelser
över dem, andra röto som vilddjur, gnisslade med tänderna och
rullade med ögonen. Slutligen kommo också knivar fram.
Nell blev nästan från sina sinnen av skräck och tryckte
sig intill Stas. Gossen försökte lugna henne, fast han själv
trodde, att deras sista stund var kommen.
Men deras liv berodde av Mahdin. Honom skulle barnen
få se i all hans härlighet på den plats, där den offentliga
bönen förrättades. Det var lätt att hitta den, ty ofantliga
människomassor strömmade dit.
Mahdins ankomst bebådades av högtidliga basunstötar.
När han visade sig på platsen, ljödo gälla visslingar,
trumvirvlar och tutningar i elefanttänder. Det var ett
fruktansvärt larm. Mängden greps av obeskrivlig hänförelse.
Somliga tjöto av alla krafter: »O, du gudasände! Du
segerrike! Du barmhärtige!» Äntligen besteg Mahdin talar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
