Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 88. I Mahdins våld. Ur »Genom öknen», berättelse av H. Sienkiewicz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
murar, som omslöto blomfyllda trädgårdar — allt detta
framträdde så tydligt, att man kunde tro, att karavanen
inom en halvtimme skulle få svalka sig i trädens skugga.
»Vad är detta?» utbrast Stas. »Nell, Nell, titta!»
Nell reste på sig och satt i första ögonblicket stum av
förundran. Därpå började hon jubla: »Medinet! Pappa!
Pappa!»
Stas blev blek av sinnesrörelse. »Det måste vara
Medinet. Jag känner igen minareten och ser till och med
vindmotorn invid brunnen. Det är ju Medinet!»
Stas hade mycket väl reda på att i öknen ofta förekomma
hägringar. Han hade hört, att många resande sett oaser,
städer, lundar och sjöar, som blott varit en synvilla, en
spegling av verkliga, långt avlägsna föremål. Men denna
gång var synen så tydlig och påtaglig, att han ej kunde
tvivla på att han såg det verkliga Medinet. Det måste vara
Medinet.
Den tanken slog honom, att sudaneserna ändå kommit
till den övertygelsen, att de icke skulle kunna undgå
förföljarna, och utan att han märkt det vänt tillbaka.
Men han blev tveksam, då han såg, hur lugna och
likgiltiga männen förhöllo sig. De sågo också synen och
pekade på den, men på deras ansikte spårades ej minsta
sinnesrörelse.
»En hägring!» tänkte åter Stas.
Samtidigt närmade sig Idris och ropade till honom:
»Hej! Driv på din kamel! Ser du inte Medinet?»
I hans stämma låg så mycket spefullt hån, att gossens
sista hopp försvann.
Snart förstod han också på männens samtal, att man
hunnit långt bort från hemmet, ja, att karavanen redan hade
Assuan bakom sig. Därmed minskades också hoppet om att
deras räddare skulle kunna hinna upp dem. Och en dag
mötte man en skara beduiner, som medförde budskapet:
»Kartum har fallit! Gordon är död. Mahdin har segrat.» Det
blev svart för Stas’ ögon. Nu visste han, att hjälpen aldrig
skulle komma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
