Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 88. I Mahdins våld. Ur »Genom öknen», berättelse av H. Sienkiewicz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hästarna började stegra sig, frusta och dansa runt. De
bestörta ryttarna voro rådlösa och höjde blott de vanliga
ängsliga ropen: »Allah! JBismillah! Allah akbar!»
Då fick Gebhr plötsligt en idé, sådan som endast en
skurk kan finna på.
»Släpp lös Kali från repet», sade han till Kamis, »så tar
lejonet honom, och vi hinner fly på hästarna.»
»Det blir bra!» ropade beduinerna.
Men Kamis anade, att Kali i blinken skulle klättra
uppför klippväggen och rädda sig. Då skulle lejonet genast
störta sig över hästarna. Nej, då var det bättre att
tillgripa ett annat medel: att sticka ihjäl slaven. Då skulle
lejonet genast hitta den blodiga kroppen och nöja sig med
den så länge. _ ,s
Han drog Kali vid repet närmare sadeln och höjde redan
sin kniv. Då grep honom Stas vid den vida bumusärmen
och ropade: »Ditt odjur, vad gör du?»
Gebhr ville rycka sig lös och flämtade med en röst, som
nästan kvävdes: »Din hund, om den där slaven inte räcker
till, sticker jag ihjäl er bägge två. Yid Allah — jag gör det!»
Stas blev likblek, ty han visste, att Kamis och Gebhr
icke ett ögonblick skulle tveka att mörda både honom och *
Nell — men snabb som blixten flög en räddande tanke genom
hans hjärna. Han ropade till Gebhr, som hade hans bössa:
»Ge mig geväret — jag skall skjuta lejonet!»
Beduinerna blevo mållösa av häpnad, men Kamis, som
redan i Port Said sett, hur skicklig Stas var i att skjuta,
skrek genast: »Ge honom geväret!»
Stas hoppade av hästen och fattade vapnet. Nu hade
han ett lejon framför sig. Där stod öknens konung och
rynkade sin breda, sköldliknande panna. Det svartnade för
pojkens ögon. Benen blevo tunga som bly, och han kippade
efter andan.
Araberna höllo också andan inför en syn, vars make de
ännu aldrig skådat. På ena sidan en helt ung gosse, på
andra sidan öknens konung, guldglänsande i solskenet,
ståtlig och grann.
Stas betvang med otrolig viljestyrka sin svaghet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
