Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 89. Hjältar i Uganda. För Läseboken av Siri Dahlquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rådde. Hans far var en hjärtegod, nitisk präst, som fyllde
sin lediga tid med studier, inte minst geografiska. Det
berättas, att den oktoberdag, då Alexander kom till världen, satt
fadern lutad över Afrikas karta. Och han var så fördjupad i
nilproblemet, att han inte på länge märkte trotjänarinnan,
som kom med det glada budet om sonens födelse. Denne
boklärde far blev Alexanders ende lärare till hans fjortonde år.
Undervisningen skedde in£e regelrätt efter skolmönster. Var
dag skulle t. ex. tidningens »ledare» läsas och förklaras på
skoltid. Naturkunnighet lärdes helst i det fria under långa
strövtåg i skog och mark. Vaken och begåvad, som gossen
var, inhämtade han ett ansenligt mått av vetande. Och
framförallt lärde han den viktiga konsten att tänka själv.
Snart visade det sig också, att Alexander hade ovanligt
stora praktiska anlag. Han var den händigaste pojke man
kunde se. Ideligen överraskade han mor och far med
nyttiga uppfinningar för hushållet. Hantverkarna i trakten
blevo snart vana vid den vetgirige pojkens besök.
Maskiner voro hans liv. Han lekte inte gärna, men att göra
leksaker var hans största nöje. Och när han läste om
boktryckarkonstens uppfinning, greps han av en brinnande längtan
efter en tryckpress. Han fick verkligen sin press som
marknadsgåva en gång, när fadern varit i Edinburgh. Det var
en av de stora händelserna i hans liv. Många år senare
kom den lilla pressen till användning i Uganda. Då fick
Mackay erfara sanningen av Luthers ord om
boktryckarkonsten, att »den är den största gåva Gud givit oss till att
främja evangeliets sak».
Pastor Mackay sökte uppfostra sitt barn till präst, men
pojkens håg låg ej åt det hållet. Alexander var född till
ingenjör. Men en sann kristen blev han. Och hela livet
igenom stodo levande för honom några ord, som hans mor
yttrade en gång, då hon satt i skymningen och berättade
om missionen för den lille Alexander. De orden voro: »Om
Guds kallelse kommer, så låt den inte gå förbi!»
Kallelsen kom, när Alexander Mackay blivit en mogen
man och utbildats till ingenjör. En kväll vid jultiden
1875 satt han länge uppe och läste Stanleys berömda bok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
