Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 89. Hjältar i Uganda. För Läseboken av Siri Dahlquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
\
vande vällukter. Bananträdgårdar, palmlundar,
jättegräs-häckar, ormbunksskogar, liljesnår — vem iormår beskriva
allt, som gav landskapet fägring! Värmen var också mindre
pressande här än på andra ställen under ekvatorn. Ett
paradis för lättingar var Uganda, ty bananen gav mat och dryck,
och av fikonträdet fick man kläder genom att bara skala
av dess ytterbark och klappa ut den till ett genombrutet
basttyg.
Mackay insåg snart, att hans första uppgift som
missionär var att uppfostra folket till arbete, ty utan arbete ges
det ingen kultur. »Ett sysslolöst liv» — skriver han — »kan
ju aldrig bli ett kristet liv.» Men Ugandas män hyste det
fullständigaste förakt för arbete. Krigslekar och prat fyllde
deras tillvaro. Men majsfält och kaffeplantager behöva ju
ändå i någon mån skötas, getter och kor skola ha sin vård,
och gräshyddor måste ibland byggas om. Alla sådana
sysslor lämnade männen åt de många hustrurna och åt slavarna.
Ingen fri man ville förnedra sig att arbeta som en kvinna
eller en slav. Mackay kände, att Gud särskilt anförtrot4
honom att i Uganda förkunna arbetets evangelium.
Arbetets evangelium! Gripen i sitt innersta såg Mackay
på Ugandas folk, som trots sin rika begåvning ingenting
uträttade utan slöade bort sitt liv med själen liksom
förlamad. Hemma i Europa hade han hört folk tala om hur
lyckliga de svarta voro i sitt naturtillstånd. Men vad Mackay
här såg med egna ögon, bragte honom på helt andra tankar.
Slaveriet och månggiftet, de ständiga blodsutgjutelserna,
den sekelgamla lättjan gjorde ett tröstlöst intryck. Både
bland fria och slavar mötte han människor lika håglösa, lika
olyckliga som i storstädernas sämsta kvarter. Och varpå
berodde det? Jo därpå, att Ugandas begåvade folk icke hade
något högre mål att arbeta och leva för. Därför blev hela
deras tillvaro så meningslös. Deras religiösa föreställningar
voro mycket torftiga. Trollkarlar och häxor höllo
människorna i ständig skräck för andarnas avund och
vrede-Detta var Ugandas verkliga religion. Denna vidskepliga
fruktan tärde på själva livsnerven. Så levde i Ugandas
paradis ett folk av likgiltiga lättingar, ett folk, som satt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
