Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 91. I Kongo. Efter P. Möller och G. Pagels
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skåra i stammen och binder sin kalebass nedanför. Där får
den hänga i flera timmar, tills den blir fylld av den
droppande palmsaften.
En svensk, som tillbragt flera år i Kongo, berättar, hnr
stor respekt negerkvinnorna i somliga byar skaffat sig
hos sina lata män. Flera gånger var han vittne till gräl
mellan männen och kvinnorna i en negerby. Hustrurna hade
nämligen kommit överens om att ej ge sina män någon mat,
såvida männen ej delade med sig av vad de förtjänat som
bärare. Vanligen gingo kvinnorna segrande ur striden, och
då dansade de och skreko av glädje till långt in på natten,
under det karlarna skamflata höllo sig inne i sina hyddor.
* *
*
Samfärdseln i Kongo är besvärligast i oktober, då det
långa gräset vissnat och hela landskapet därigenom fått ett
gult, förtorkat utseende. Endast med stor möda kan man
arbeta sig fram genom det hoptovade, snärjande gräset, som
böjer sig mot marken av sin egen tyngd.
Men då gripa infödingarna in och sätta eld på
alltsammans. En gräseld i dessa trakter är en hemskt
storslagen syn. Redan på långt avstånd märker man, att
elden nalkas. Det knastrar i de tjocka grässtråna, tills de
springa sönder med ett ljud liksom av en avlägsen
gevärssalva. Väldiga rökmoln bolma fram, och mäktiga flammor
slå upp mot skyn. Högt uppe i Juften sväva hökar och
glador, och blixtsnabbt störta de ned på sitt byte, som flyr
undan elden. Då och då synes skymten av en skygg antilop,
som nyss legat, där lågorna nu härja. Människan står
slagen av häpnad och känner sin egen litenhet inför det
mäktiga elementet, som ödelägger allt och lämnar efter sig en
svart, rykande, bar mark. I synnerhet under natten äro dessa
gräseldar storslagna. Fräsande och smattrande slingra de
sig uppför kulle efter kulle, alltunder det de kasta en
magisk belysning över landskapet, som ligger där i mörker.
Men från skogsdungarna höras apornas skorrande, gäckande
skrik. De tyckas fröjda sig åt det hemska skådespelet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:14:41 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lffsp/52/0183.html
