Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 94. Niagara. Efter flere förf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fallens fot så högt, att de dölja halva vattenväggen liksom
med ett vitt draperi.
Vill man se det ståtliga naturskådespelet på nära håll,
så skall man gå från stranden ovanför fallet över en bro
ut på en skogklädd liten ö i den forsande floden. Därifrån
kommer man på ännu en bro över till en annan ö och
på samma sätt vidare till den s. k. Månön. Den har fått
sitt namn därav, att från den kan man i månsken njuta av
det sällsamma skådespelet av en regnbåge över fallet, som
dånar vid ens sida. Man bara häpnar över hur det varit
möjligt att göra dessa små gröna fläckar mitt ute i de
sjudande vattenmassorna tillgängliga för mänsklig fot. Ser man
upp mot den mäktiga floden, som kommer störtande ned
emot en, så är det, som om man redan där stode mitt i
ett brett vattenfall.
Och dock är detta ett intet mot den syn, som möter en, om
man besluter sig för att göra ett besök inunder själva
vattenfallet — ty även detta är numera möjligt och alls ej så
farligt, som det ser ut. Men man måste först ta oljekläder
på sig. Längs en smal spiraltrappa kommer man utför
bergväggen. Skummet yr omkring en hela vägen ned till
»vindarnas håla», en trettio meter hög urholkning i den klippa,
utför vars tak vattenmassan störtar sig ned i djupet. Där
inne i grottan står man med det dånande vattenfallet som
ett ofantligt valv över sig. Man känner sig som förflyttad
till sagornas land. Det mullrar och ryter som en ständig
åska, och skimrande regnbågar bildas runtomkring och sno
sig i cirklar omkring ens fot. Man är på det enda ställe på
jorden, där man kan få se en sådan syn.
#
Det är svårt att säga, vid vilken tid på dygnet
Niagara-fallen äro skönast. »Jag har», skriver en reseskildrare, »sett
dem vid dagens fulla ljus, och jag har gått ut till dem
under natten i månsken. Jag har sett solen gå upp och
ned över dem — synen var alltid lika skön och majestätisk.
Men den tid, då fallen bäst motsvara namnet ’Vattnens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
