Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 95. Den blå hägern. Efter William J. Long
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
igen ännu försiktigare. Han böjde sig nu långt framåt och
drog halsen tillbaka för att hugga till. Ett raskt anfall, en
blixtsnabb stöt — och bytet var hans. När han dödat
grodan, klev han bort till en grästuva och gömde omsorgsfullt
sin fångst. Och så var han färdig för ett nytt kap och
fortsatte sitt evinnerliga spejande efter grodor och möjliga
fiender.
Fick han se en fisk slå i vasskanten, så förändrade han
sin taktik och lät bytet komma till sig i stället för att gå
efter det, som han gjorde med grodorna. Aldrig rörde han
ens så mycket som en fot, när fisken visade sig, ty han
visste, att minsta rörelse skulle ögonblickligen skrämma
hans byte ned i djupare vatten. Ibland kunde han stå
en halvtimme på ett ben med halsen bakåtböjd, medan
det långa, skarpa näbbet pekade rakt på den lekande fisken.
Så stod han med ögonen halvslutna, tills rätta ögonblicket
var inne. Då fick man se den långa halsen skjuta ned,
man hörde plasket i vattnet och därefter slaget, när
hägern dödade sitt byte mot närmaste rot. Sedan gömde
han det i gräset och täckte väl över det för att icke bliva
bestulen, medan han fiskade. Det var ingen fara, att han
skulle glömma, hur mycket han fångat.
Ibland undersökte jag hans gömställen för att se, vad han
fått tag i. Grodor, fiskar, grodyngel, musslor, en
myskrått-unge — allt var omsorgsfullt gömt under en grästapp och
litet jord. En gång gömde jag mig på andra stranden för
att se, om han skulle komma tillbaka. Om en timmes tid kom
han, tittade först på mina spår och såg sig därpå
runtomkring med större uppmärksamhet än vanligt. Därpå gick
han rakt fram till tre olika gömställen och flög hem till sina
ungar med en frans av grodor och fisk hängande i näbben.
Innan han gav sig av, hade han ordnat sitt byte på marken,
så att han kunde bita tvärs över alla dessa grodor och
fiskar utan risk att tappa någon under flykten.
Nu gällde det för honom att skynda sig, så att de små
därhemma i boet inte skulle bli för hungriga och genom
sina rop locka rövare till det stora redet i idegranen.
Efter William J. Long. Från engelskan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
