Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 97. Svensk-Amerikas störste son. För läseboken av Ruth Englund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Två år senare skulle det nämligen väljas ny guvernör
för Minnesota. Det republikanska partiet var oenigt. Dess
kandidat var en duktig men illa omtyckt ämbetsman. Det
fanns därför utsikter för det demokratiska partiet att
besegra republikanerna, bara de samlade sig kring den
rätte mannen. Då kom man att tänka på Johnson. Ingen
kunde vara personligen mera omtyckt av såväl demokrater
som republikaner. Den omständigheten, att han var svensk,
gav också hopp om att många av hans landsmän skulle ge
honom sina röster.
Men i Amerika är det en dyrbar historia att föra en
valkampanj, och Johnson ansåg sig inte ha råd att offra så
stora summor för en oviss seger. Han hade redan skrivit
ett avböjande svar till sitt parti, då han fick besök av en
vän, som innerligt bad honom betänka sig. Efter ett
natt-långt samtal ändrades hans svar till ett jakande. Och så
började valkampanjen.
Under en knappt tillmätt tid höll Johnson nu
hundratals föredrag. Och trots det att han nyss tillfrisknat efter
en operation, färdades han varje dag milslånga sträckor
efter häst och försakade ofta både mat och vila. Han slog
rekordet, när han en dag åkte 55 engelska mil och sedan
talade fem och en halv timme. Denna uthållighet var något,
som slog an på amerikanarna. Men dessutom måste alla
skänka honom sin högaktning för det sätt, på vilket han
framförde sina åsikter. Ingen hörde honom säga ett
nedsättande ord om motpartiet och dess kandidat, något som
annars brukar höra till valtalen.
Men det fanns många människor, som aldrig hade hört
talas om Johnson, förrän han uppträdde som det
demokratiska partiets guvernörskandidat. »Vem är han?» frågade
de. Republikanerna begagnade tillfället att svara på
sitt sätt. »Han är en dålig son», sade de, »som låtit sin
far dö på fattighuset och sin mor stå vid tvättbaljan.»
Lyckligtvis levde flera av hans ungdomsvänner, och de
berättade nu hela historien om hans olyckliga barndom och
om hans flit och försakelser för att ge de sina ett tryggat
hem. »En sådan son som han finns inte en på tiotusen»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
