Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 99. Thomas Alva Edison. För Läseboken av Carl Grimberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
packade för att få vara med och höra det nya underverket,
som talade med människoröst, fast det varken hade strupe
eller tunga.
Men i tio år höll Edison på med sin fonograf, innan han
fick den så bra, som han ville. I början var den ännu som
ett litet barn, som inte kan tala rent. Många ljud hoppade
den över, och andra uttalade den otydligt. Det svåraste av
allt var att få den till att säga s. I veckor, ja månader
satt han hos den motspänstiga apparaten och försökte lära
den att tala riktigt rent. Men nej — det var omöjligt. Ibland
blev han alldeles utom sig, slog näven i bordet och rusade bort.
Men efter en stund satt han åter igen framför sin läspande
fonograf. Man kan förstå, hur kinkig Edisons uppgift var,
när man vet, att det här var fråga om fördjupningar i vaxet
på mindre än en tusendels millimeter. Men ett så outtröttligt
tålamod som Edisons tog till sist bukt på alla svårigheter.
Numera hör man icke så mycket talas om Edisons
fonograf. Den har på några få år nästan utträngts av
grammofonen, som dock ingenting annat är än en förbättring av
fonografen. Denna är och förblir dock den stora
uppfinningen bland talmaskiner.
Vad grammofonen och fonografen äro för örat, det är
Tcinematografen eller biografen för ögat. Denna apparat, som
framställer levande bilder, har också Edison till upphovsman.
Här gällde det först och främst att kunna taga fotografier
så hastigt, att varje liten förändring hos det föremål, som
fotograferades, uppfångades av fotografens kamera. Efter
ett långvarigt studium av konsten att fotografera och efter
otaliga experiment lyckades Edison konstruera den första
filmkameran, en apparat, som av ett rörligt föremål kunde
taga ej mindre än 46 fotografier i sekunden. Bilderna
uppfångades på långa remsor av genomskinlig celluloid. När
de sedan skulle förevisas, återkastades de med hjälp av ett
starkt ljus i förstorad skala på en vit duk.
Naturligtvis kom Edison snart på den idén att avhjälpa
den bristen hos biografen, att den endast kan återge stumma
bilder. Man ser de uppträdande i ett skådespel röra på
munnen och gestikulera, men vad de säga, får man läsa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
