Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 101. Booker Washington. För Läseboken av Ruth Englund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så småniftgom kommo de i gång med arbetet, och det
dröjde inte länge, förrän de hade odlat upp några
tunnland jord. >
Antalet elever blev emellertid större och större. Booker
Washington insåg, att han nu måste bygga ett ordentligt
skolhus. Om han bara kunde fundera ut, varifrån han skulle
få pengar!
Till att börja med anordnade skolan ett möte till förmån
för sina byggnadsplaner. Yid detta möte uppenbarade sig
en neger, som hade en stor gris i sin vagn. Då mötet
var i full gång, reste sig mannen och förklarade, att han
visserligen inte hade några pengar att ge till bygget, men
grisen skulle han ge. Han slutade med att säga: »Jag
tycker, att varenda neger, som hyser kärlek och aktning
för sitt folk, bör ha med sig en gris nästa gång vi träffas
här.»
Efter detta möte började gåvor anlända från flera håll.
Och så snart byggnadsritningarna voro färdiga, fingo skolans
elever börja att mäta ut tomten och lägga grunden.
Det var mer än en, som avrådde Booker Washington
från att låta eleverna bygga hela skolhuset. Han
svarade alltid, att huset nog skulle bli finare, om yrkeskunniga
arbetare finge bygga det, men att det var bra mycket
viktigare, att eleverna finge lära sig, hur man bygger ett hus.
Elevernas föräldrar voro också missnöjda med att deras
barn skulle behöva utföra kroppsarbete. Men Booker
Washington var ståndaktig. Ingen elev skulle få gå igenom
hans skola utan att lära sig minst ett hantverk.
Det mest tålamodsprövande blev tillverkningen av tegel.
Eleverna måste stå till knäna i lera och dy. Flera av dem
lämnade därför skolan. Och när äntligen flera tusen tegel
lågo i ugnen för att brännas, visade det sig, att denna var
felaktig. En ny ugn byggdes, men bränningen misslyckades
ändå. En tredje ugn tillverkades, och nu såg det ut att gå
bra. Då, några timmar innan teglen skulle vara färdiga,
brast ugnen. Nu voro pengarna också slut, och Booker
Washington grubblade förgäves över hur han skulle kunna
skaffa nya pengar. Slutligen kom han att tänka på sitt ur,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
