Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 101. Booker Washington. För Läseboken av Ruth Englund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag middag i en hydda tillsammans med familjens fyra
medlemmar. Vi fem sutto till bords med en gaffel till
allmänt bruk. Men i ett hörn av rummet stod en präktig
orgel, som avbetaltes med sextio dollars i månaden. En
gaffel — och 60 dollars i månaden som avbetalning på en orgel!
I de flesta fall stod symaskinen obegagnad, och uren
voro värdelösa, emedan de gingo galet. Och om de också
hade varit tillförlitliga, så hade det inte varit till stor nytta,
ty i nio fall av tio kunde ingen säga, vad klockan var.
Och orgeln stod för det mesta tillstängd, därför att ingen
kunde spela.»
Med tungt hjärta iakttog Booker Washington allt detta.
Det arbete, som fordrades för att uppfostra dessa människor,
föreföll honom många gånger övermänskligt. I alla
händelser var han fullkomligt på det klara med att hans skola
inte fick bli bara en efterapning av andra amerikanska
skolor, om den skulle kunna göra någon nytta. Att samla
dessa människor för att ge dem endast bokliga kunskaper
vore, minst sagt, förspilld tid och möda.
»En av de sorgligaste företeelser jag skådat», säger Booker
Washington, »var en ung neger, som en tid studerat vid en
högskola. Han satt i en usel hydda och pluggade fransk
grammatik. Men han var klädd i fläckiga kläder och satt
omgiven av smuts och orenlighet. Och i trädgården
förkvävde det höga ogräset all annan växtlighet.»
Mer och mer gick det upp för Booker Washington, att
negrerna kommo till skolan bara därför, att de ville slippa att
arbeta med sina händer. Kroppsarbete var för dem
slav-göra, och de voro ju nu fria män. Många trodde, att om de
bara kunde komma åt att få lära sig litet grekiska och latin,
skulle’ de genast få höga ämbeten.
De flesta av skolans elever kommo från
jordbruksområden, och Booker Washington beslöt att göra allt, vad han kunde,
för att de skulle bli skickliga jordbrukare. Så snart
skollokalerna voro i ordning, tog han hacka och spade på axeln
och gick ut på åkerfälten med sina elever. Dessa voro till
att börja med både häpna och missnöjda. »Ska vi i skolan,
för att man ska tvinga oss att arbeta?» frågade de. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
