Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 105. Kängurun. Efter Carl Lumholtz m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vattendraget och fortsätter sitt lopp utefter andra stranden.
För honom är det gjort på ett ögonblick att komma över,
men icke så för hundarna, ty de måste simma över
vattendraget.
När hundarna väl arbetat sig upp på andra stranden,
finna de, att deras rov, som de- nyss voro så nära, flyr vidare
med långt försprång. Nu gäller det för dem att återigen
hugga i, och snart vinna de alltmer på flyktingen. Men när
de äro alldeles inpå honom igen, upprepar han sin krigslist
och tar floden i ett skutt. På det sättet fortsätter han, tills
han uppnår något ogenomträngligt busksnår. Där kastar
han sig in och är räddad.
Men om en jagad känguru icke har några utsikter att
rädda sig genom krigslist, stannar han och sätter sig utån
tvekan till motvärn. Särskilt äro de gamla hannarna
obehagliga att råka ut för. De sätta sig med ryggen mot en trädstam
eller något annat skyddande föremål, så att de endast kunna
angripas framifrån. I denna ställning försvara de sig till
det yttersta mot hundarna. Den hund, som kommer för
nära, gripa de med fram benen och riva ihjäl honom med den
skarpa klon på sin baktå. \
En australisk nybyggare berättar, hurusom han en gång
var ute och red tillsammans med några vänner, då de träffade
på en gammal känguruhanne. En av sällskapet satte efter
det värdefulla bytet. Men förrän han visste ordet av,
vände sig kängurun helt om mot hästen och slingrade sina
framben om djurets hals. I denna ställning försökte den
komma åt hästen med sin stora bakbensklo. Men hästen
gjorde våldsamma hopp för att befria sig ur den ovälkomna
omfamningen. Att ryttaren hade svårt att hålla sig kvar i
sadeln, behöver knappast påpekas. Hela det farliga
uppträdet hade på samma gång något så oemotståndligt komiskt
över sig, att de övriga ryttarna ej på en rätt god stund
kommo sig för att befria sin kamrat.
Efter Carl Lumholtz m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
