Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 106. Australiens största rikedom. Efter S. Sievers, R. Wiese m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106. Australiens största rikedom.
Man beräknar, att på Australiens väldiga grässlätter beta
under normala år inemot hundra miljoner får. Fåraveln
är också den viktigaste inkomstkällan för denna världsdel.
Det är ofantliga summor, som exporten av ull, hudar och
frusna fårkroppar i goda år tillför Australien. Men blir
det svår torka, så att betet tar slut, dö fåren i massor, och
då få miljontals människor lida nöd. En fasansfull
torkperiod började år 1897 och varade i sju hela år. Under det
sjunde torkåret skola icke mindre än 50 miljoner får ha
svultit ihjäl.
Sedan den tiden har man gjort mycket för att hindra,
att olyckan upprepas. Man har dämt upp floderna och samlat
regntidens överflödiga vattenmassor i väldiga reservoarer för
att sedan kunna under den heta sommaren leda vattnet ut
över den törstande marken. Man har också borrat tusentals
brunnar, som blivit till ofantlig välsignelse.
Men det är icke blott torkan, som kan ruinera en fårägare.
Sjukdomar bland djuren förorsaka honom ibland stora
förluster. Vilda hundar stryka omkring i flockar och anställa
stor förödelse bland fårhjordarna, och kaninerna äro en riktig
landsplåga i Australien, ty de äta upp gräset för boskapen.
Regeringen har betalt ofantliga summor i premier för att
få dem utrotade, och på ett år dödades ensamt i Nya
Syd-wales ej mindre än 25 miljoner sådana små gnagare. Men
ingenting tycks hjälpa.
Det är alltså många bekymmer förenade med fåraveln.
Till gengäld sköta sig fåren ute på betesmarkerna nästan
själva. Fårherdarnas viktigaste uppgift är att hålla efter
de vilda hundarna, kaninerna och andra skadedjur. Eftersom
herdarna ha väldiga områden att bevaka, äro de alltid till
häst. Australiens störste fårägare hade i början av detta
århundrade över en miljon får, och dessas betesmarker voro
större än hela Skåne.
Det är en god sak, att fårägaren i Australien slipper
bygga ladugårdar’ åt sina väldiga hjordar. Vintrarna äro
nämligen där så blida, att fåren kunna gå ute hela året
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
