Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
berättandet löper fara att bli en saga blott från
mors och mormors tid. Med andra ord: vi lida
betänklig brist på goda sagoberättare; vi ha i
bästa fall goda sagoföreläsare. Hvad som mest
fängslade barnen vid de gamlas förtäljande var,
tror jag, det intryck af absolut vederhäftighet
det ingaf; de trodde själfva på sagan; de ägde
i sin egen uppfattning den naiva omedelbarhet,
hvarur densamma framsprungit. Men de som nu
förtälja sagor söka ersätta den felande
omedelbarheten och intuitionen med en konstlad naivitet.
De anse, att barnets ståndpunkt är en som de
behöfva sänka sig till; de berätta liksom
uppifrån, och deras framställning förlorar därigenom
just den tjusningsfulla stämning som tränger till
djupet af, griper och fängslar barnafantasien.
Är det månne för öfrigt ej numera det
vanliga, att mödrarna direkt ur boken föreläsa sagan
för de små? Är denna väl skrifven och blir den
väl läst, så beredes ju äfven på det sättet barnen
ett nöje genom sagan. Men samma innerlighet
i uppfattningen, samma förväntansfulla glädje,
som när modern med barnet i sitt knä, med sin
blick hvilande i barnets blick, berättar sagan,
åstadkommes icke genom läsningen. Lyckliga
de barn som föras in i sagans rosengårdar af en
moder, mormor eller farmor som kan konsten
att berätta. De härliga frukter, mognade i hennes
undergörande fantasi, som Selma Lagerlöf räckt
oss i Gösta Berlings saga, de satte knopp och
slogo ut i blom då hon vid sin farmors knä
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
