- Project Runeberg -  Bellman och Fredmans epistlar. En studie /
70

(1867) [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Derföre är hans vishetslära att fjärma oron, leka, le och
dansa med den ungdomssköne Evan (Od. 24), dricka och
älska innan han går ur verlden till de saliggjordas kor-dans
(Od. 4). Men nödigt är, att detta lagom, som utgör den
grekiska andens högsta lag, äfven här iakttages. ”Larm
och skråligt jubel” hatar Anakreon (Od. 55, jfr Od. 42);

”Stilla

Drickom under fromma hymner.”

Framför allt må ej behagets gräns öfver skridas, och med

rätta kan skalden yttra om sig sjelf (Od. 69):

”Gratiers sång är hvad jag sjunger,

Gratiers tal är hvad jag talar.”

Så breder sig skönhetens anda öfver allt, hvad han
diktat; all råhet och låghet qväfves. Till och med i sådana
målningar, hvilka efter våra begrepp skulle synas
anstöt-liga, dämpas vällusten af en plastisk kyla. Då Anakreon
beskrifver sin Bathyllos (Od. 29), är det som hörde man
den fine konstkännarens hänryckning öfver en skön
marmorbild.

Grundväsendet i Anakreons poesi är den helleniska
skönhetskulten tillämpad på den sinnliga njutningen af
lifvet; det är Kypreia och Evan han dyrkar, och i deras
gåfvor ser han ett godt, ett gudomligt. Derigenom fingo
Anakreons sånger för grekerna en religiös betydelse; de
funno en hög sanning uttalad i den glade gubbens
lefnads-filosofi, och de benämnde honom derföre ”den vise.”

Den från njutningen oskiljaktiga tanken på
förgängligheten och döden framträder äfven hos Anakreon:

”Hastigt rullar, liksom vagnens
Hjul, förbi oss lifsminuten.” (Od. 4)

”Efter lifvet kommer döden.” (Od. 39)

”Hellre vill beskänkt jag ligga

Stödd mot rankan, än mot grafven.” (Od. 26)

”Söf, o munskänk, söf min ande,

Snart den lefvande du jordar,

Och den döde åtrår intet.” (Od. 36)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:15:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lgbellman/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free