Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
salighet är en helt annan och råare, än Anakreons visa
njutning af drufvans safter, än Hafiz’ lika mycket
andliga som sinnliga rus. Och då Anakreons
skönhets-druckna sinne prisar kärleken som en* Gudagåfva, och då
Hafiz i svärmisk glöd helt och hållet uppgår i dyrkan af
den älskade, som för honom sammanfaller med
verldsall-tet; så är det kärleken i dess lägsta form, den nakna
liderligheten, som Bellman besjunger. Och dessa ämnen,
så lumpna i sig, så rentaf vidriga, förmår han icke desto
mindre att upplösa i skär poesi.
Hemligheten af hans konst ligger i humorn. Vi
hafva ofvan (sid. 10) fästat uppmärksamhet på humorns
frändskap med kristendomen. Här blott ett par ord,
för att ytterligare förklara detta förhållande. Den
religiösa menniskan ödmjukar sig inför Herran samt
erkänner sin och hela verldens syndfullhet, ändlighet och
intighet; men å andra sidan känner hon sig höjd öfver det
verldsliga och uti innerlig hängifvenhet förenad med den
Oud, som värdigats taga sin bostad i hennes hjerta, ”detta
lilla stycke kött,” så syndfullt det än är. På samma sätt ser
humoristen å ena sidan sig och sin verklighet öfvergifven
af det ideella, ser sig kraftlös och oförmögen att till detta
ideella svinga sig upp; men å andra sidan känner han sig
höjd och ^ luttrad i medvetandet af att, trots allt detta,
ändå besitta idéen och det oandliga, i sina än så
ofullkomliga verk kunna framställa den, och sjelf i sitt eget
innersta med den vara ett. Så samstämmer den
humoristiska verldsuppfattningen med den kristliga: och det torde
äfven nu vara klart, hvårföre en humoristisk skald kan
våga sig djupt ned i den menskliga uselhetens schakter
utan farhåga för att förlora den tråd, som skall binda
den samman med den idealitet, hvilken all poesi kräfver.
Bellman är till sitt poetiska grundlynne humorist, och
alla hans bättre arbeten genomströmmas af en stämning,
som rör sig svängande mellan de båda poler, hvilka bilda
humorns väsen, än närmande sig mera den ena, än den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
