Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
omisskänneligt är regementförändringens icke mindre än
Gustafs eget personliga inflytande på tidsstämningen. Men
man må icke förgäta, att Bellman redan under frihetstiden
började att sjunga, och att hans sångaregeudomlighet flera
år före Gustafs thronbestigning var så fullständigt
utbildad, att några af de bästa bland epistlarna bevisligen
dessförinnan äro diktade. Så är ”Ack du min moder”
diktad 1768, så äro de tre epistlarna: ”Se, Movitz! hvi står
du och gråter,” ”Solen glimmar blank och trind” samt
”Mamsell Ulla, märk, mamsell” diktade 1769 och epistlen
”Så ser lian ut, midt bland de strålar” är skrifven 1770.
Atterbom förbiser icke detta förhållande, men förklarar
detsamma vara ett bevis derpå, att Bellman väl var
tidsandans representant, men icke hennes slaf; han var fullt
sjelfständig, och redan innan denna stämning var en
nationens allmänna, kunde han siarlikt utsjunga den; ”midt
i den politiska flygsand sök nen hade hans sångmö lyckats
utspana egna oaser, der han i ro kunde lyssna till sina
ingifvelsers glada mandolinklang” *). Något
otillfredsställande tyckes dock ligga uti denna förklaring, ty icke är
det tänkbart, att Bellman skulle kunnat uttrycka den
allmänna nationalstämningen, innan den fans, eller skildrat
lifvet i Stockholm sådant, som det först längre fram blef.
Troligast är väl, att vi inom frihetstiden hafva att söka
de förhållanden, som ursprungligen på Bellman
inverkat. En trogen skildring af sedetillståndet under slutet
af frihetstiden kunna vi väl icke här lemna, enär just
denna tidpunkt nu som bäst är föremål för flera af våra
historieskrifvares forskningar;, men en sammanställning af
kända sakförhållanden torde dock kunna något belysa den
punkt, med hvilken vi här sysselsätta oss.
Sista hälften af förra århundradet var en tid af
kraftiga väckelser, af märkvärdig liflighet. Man har kallat
tidehvarfvet Upplysningens, och onekligen ställde det i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
