Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den innerliga föreningen emellan musik och ord i
Bellmans dikter har ingen bättre än Kellgren beskrifvit:
”Aldrig ännu voro skaldekonst och tonkonst mera
syster-”ligt förenade; det är icke vers, som äro gjorda till denna
”musik, icke musik, som är satt till dessa vers; de hafva
”så iklädt sig hvarandras behag, så sammansmält till en
”skönhet, att man föga kan se hvilken mest skulle sakria
”den andra för sin fullkomlighet: versen att rätt fattas
”eller musiken att rätt höras.” Frågan: har Bellman sjelf
komponerat musiken till sina sånger? har besvarats både
jakande och nekande. Man är ense derom, att han
begagnat på den tiden bekanta melodier, än hemtade ur
operor af Rousseau, Philidor, Gretry, Monsigny,
Händel, Naumann, Vogler, än från folkvisor, dansar,
marscher, än från de andliga qväden, dem han hört i sina
föräldrars hus1). Emellertid har man ännu icke bland de
82 epistel-melodierna lyckats upptäcka mer än 17, som
äro från annat håll lånade; ehuru det lider intet tvifvel,
att en fullständig kännedom om dåtidens musik skulle
leda till uppvisandet af ännu flera sådana. Men dermed
har man dock icke afgjort frågan om Bellman eger eller
icke eger någon förtjenst som tonsättare.
Wieselgren2) säger: ”man har trott, att han för
”tillfället komponerade melodierna ; men den kransen
–”kanske den skönaste — måste vi taga från hans hjessa."
Han stöder sig härvid på ett vittnesmål af krigsrådet
Åhl-ström, som försäkrat honom ”att Bellman ej
komponerat en enda melodi,” hvarjemte anföres ett yttrande
af Skjöldebrand, att denne hört flera af de Bellmanska
melodierna sjungas, förr än Bellman införlifvat dem med
sina sånger, hvilket sednare yttrande intygar ingenting
annat än hvad vi redan nämnt, att nemligen Bellman brukat
låna främmande melodier. Men samme Åhlström, den förste
*) Se härom den intressanta utredningen hos Atterbom s. o.
s. 53—58. — 2) Wieselgren, Sveriges Sköna Litteratur IV. s. 319
-320.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
