- Project Runeberg -  Bellman och Fredmans epistlar. En studie /
119

(1867) [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”gruf va;” andra som uppkommit genom ett förskämdt uttal:
”Sicken en,” ”trossa” (trotsa), ”bortnas” (borta), ”baska”
(barska). Stundom förändras ordet för rimmets skull: ”Stick
om ni tors” (Sticken, om ni törens). Äfven dunkla
meningar och oegentliga uttryck förekomma emellanåt, t. ex.:
”knoppen blommar i topp” eller ”frön öppna sina
knoppar” m. m.

Denna förteckning kunde göras vida längre, men det
anförda kan vara nog. Endast det vilja vi tillägga, att
dessa afvikelser dock icke äro så talrika, att de berättiga
till Atterboms påstående, att talsvenskans egenskaper hafva
öfvervigten, samt vidare att detta obesvärade i
språkbehandlingen just gifver Bellmans dikter en viss likhet med
folkdikten, hvilket i förening med deras ursprunglighet och
naivitet låter dem synas som ett underbart mellanting af
folkpoesi och konstpoesi.

5.

Fredmans Epistlar.

Oaktadt, som vi sett, Bellmanska poesien har en
af-gjordt musikalisk karakter, kan dock icke Bellman sägas
vara en ren lyriker. Man hörer ofta påståendet, att den
svenska poesien är till sitt väsende uteslutande lyrisk.
Men detta är dock endast med inskränkning sant.
Svensken är nemligen icke någon synnerligen stor vän af den
rena känslolyriken, allra minst då dess innnehåll är en
känsla, som antingen sjukligt frossar på sig sjelf eller i
sitt dunkel fåfängt famlar efter uttrycksform. Friskhet
och klarhet äro oeftergifliga vilkor för allt, som skall
behaga honom. Väl saknar han icke en viss benägenhet för
inåtvänd slutenhet; men den yttre verkligheten har på
honom allt för starka kraf, för att han mer än för ett
ögonblick skulle kunna glömma den. Sjelfnödvändigt hänvisas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:15:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lgbellman/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free