Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han till den honom omgifvande verlden, då han söker
gifva uttryck åt sitt inre, och derifrån hemtar han än ett,
än ett annat, som med ’ hans känsla stämmer, och detta
begagnar han som symboliskt uttrycksmedel. Hvad han
sålunda upptagit skildrar och utmålar han så som det i
hans känslas ljus för honom framställer sig; och dervid
är han ingalunda så nogräknad om bevarandet af
föremålens egendomlighet; hufvudsaken är, att de synas i den
belysning, som hans stämning kräfver. Detta kan
visserligen sägas gälla om all lyrik; ty känslan har sin fullt
motsvariga uttrycksform i tonen, icke i ordet, och den
lyriske skalden är derföre mer eller mindre nödsakad att
låna. Men den svenske lyrikern omfattar med förkärlek
den form, som framställer den yttre verlden som en
spegelbild af det inre; de från naturen eller menniskolifvet
lånade bilderna utmålar han med en omsorg, som om de
framställdes endast för deras egen skull, som hade de fullt
sjelf ständig betydelse, allt under det han troget håller fast
vid känslans grundstämning. Så ingår gerna ett kraftigt
episkt element i den svenska lyriken; och de skalder, som
lyckats att mest slå an på nationen, hafva alla varit
episkt-lyriska: Bellman, Tegnér, Runeberg m. fl.
Hos Bellmaiv träffas få rent lyriska dikter.
Gemen-ligen anknyter han vid en naturscen, en tilldragelse eller
en situation ur menniskolifvet och framställer den i
lef-vande åskådlighet; men han gör det på sitt egna vis och
så att man alltid påminnes om Bellman. Det episka är
alltid doppadt i lyrik. Sina naturtaflor utför han icke
med den episka omständligheten och jemna ordningen i
skildringen, utan raskt griper han i flygten ett drag här
och ett drag der, alla så valda, att de på en gång
tillfredsställa åskådningens och känslans fordringar. Införer
han en person på scenen, så underlåter han sällan att
skildra dennes utseende och kostym, stundom utförligare,
stundom blott genom angifvande af något i ögonen
fallande klädesplagg, något karakteristiskt drag eller ansigts-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
