Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hos Bellman samma rim återkomma sju till åtta gånger
i en vers (t. ex. ep. 46) så otvunget och naturligt, att man
knappast lägger märke till dess återvändande. Örat
insuper välljudet utan att uppmärksamheten dröjer vid dess
orsak. Dessutom är sjelfva rimsystemet hos honom ofta
så inveckladt, att, såsom uti ”Phoebus förnyar” (ep. 50)
P.e, 8:e. och 16:e versraderna kunna våra förenade genom
ett rim. Att många strofer igenom under improvisation
likformigt kunna genomföra ett sådant rimsystem, utan
att taga ett ord tillbaka, förutsätter, utom allt annat, en
så ansträngd uppmärksamhet hos skalden, att den nästan
går öfver gränsen för mensklig förmåga. Ännu
oförklarligare synes improvisationen vara uti sådana stycken som
”Charon i luren tutar” (ep. 79), der den sista eller 18:e
versraden har sitt föregående motrim uti 4:e och 8:e
versraderna, och der sålunda örat redan hunnit förgäta detta
ljud, när det i versens slut återkommer. Något liknande
finna vi uti ”Storm och böljor tystna re’n” (ep. 39), der
sista raden i hvarje vers icke har något motsvarande rim
inom samma vers, utan i stället rimmar med första raden
i den nästföljande. Den paus, hvilken man både vid sång
och läsning nödvändigt gör vid hvarje versslut, föranleder,
att detta rim fullkomligt undgår örat. Dylika rim äro
sålunda endast till för ögat och förutsätta nödvändigt,
att dikten kommit till på papperet. Man har visserligen
uppställt den förklaringen, att Bellman skulle
improviserande hafva funnit det poetiska och musikaliska motivet
till en epistel samt sedan under lugnare stunder
utarbetat det; men denna förklaring innebär just hvad vi påstått,
eller att flertalet af epistlarna icke äro, i den form de till
oss kommit, omedelbar improvisation. Men dermed hafva
vi icke velat bestrida, att dylika epistlar hafva karakteren
af improvisationer. Atterbom berättar, att Bellman
mången vacker sommarmorgon träffats sittande under
Djurgårdens ekar, ensam och afsides, sökande genom
citter-knäppningar tråden af någon ny skapelse. En bekant till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
