- Project Runeberg -  Bellman och Fredmans epistlar. En studie /
192

(1867) [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

krogarens hämpling att qvittra i 4 sin bur, fönsterna att
darra på sina hakar, och väcka den oroligt slumrande
Ulla. Någon tid förflyter dock, innan hon hinner morna sig.
Hon ”kunde knappt bli vaken,” oroligt kastar hon sig af
och an; den fara, hon väl undgått, men som ännu hotar
henne, sväfvar för henne äfven i sömnen; än gråter hon,
än skrattar hon. Denna i detalj gående beskrifning är i
sin natursanning högst löjlig och missprydes i vår tanke
endast genom uttrycket: ”Och klöste sig i barmen.”
Klös-ningen synes oss icke harmoniera med den ton, hvari det
efterföljande är hållet. Vi föras nemligen genast öfver till
bilden af Ulla, görande sin morgontoilette. Efter de
första nödvändiga förberedelserna tager hon sin plats
framför speglen, och som vanligt när Fredman skall
förherr-liga henne, blir af qvinnan en gudinna; men uti denna
idealitet insmyger sig emellanåt, och då liksom oafsigtligt,
en erinran om den verklighet nymfen tillhör, hvilken, utan
att upphäfva illusionen, endast ger åt taflan ett ökadt
skalkaktigt behag. Med rosenvatten och vin — en
ypperlig sammmanställning — fuktar hon sin barm, knyter
sedan perlbandet kring armen och floret kring schäferhatten.
Hvarje åtbörd, hvarje rörelse återspeglas i krögarens
vällustdruckna sinne. Glömmande allt, som eljest uteslutande
upptager hans tankar:

”folk och näring
Och förtäring,

* Debitorer,

Kreditorer,

Majshus och fiskal,”
simmar han i den vällust, hon sprider ikring sig, hon,
liksom kärleksgudinnan, då denna vaknar upp på Paphos ö, och
”Allting tycks i vällust dö,

Och sorgen blott man saknar.”

De sista orden (blott man saknar) kunna här möjligen
för att vinna ett rim vara använda i stället för icke
finnes. Låt vara ock att uttrycket endast af denna anledning
blifvit valdt, så ligger det dock deri en tanke, hvilken

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:15:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lgbellman/0198.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free