Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Hennes hals en rutig duk
Af brandgult silke höljde,
Och dess barm, så hvit och mjuk,
De yra lustar döljde:
Håret hängde
Och sig slängde
Uti mörka bucklor fritt:
Tröjan spänder
I små ränder
Skifta rödt och hvitt.”
Toiletten är färdig, och nu kommer ordningen till
morgonsupen. Visserligen är detta något prosaiskt, men
sådan var nu engång denna gudinnas sed. Kastande
salop-pen öfver sig, springer hon ut i krogrummet, tar en likör,
bryter en sockerskorpa, och
”Astrild brann i glasets djup,
Och Bacchus på dess yta”
För kroggästerna är Ullas utträdande som en soluppgång
efter nattens mörker:
”Nu fick allt en ny natur,
Ny frihet, lust och lycka,
Från en rik med silfverur
Till tiggarn vid sin krycka.”
Väl har man anledning till den förmodan, att icke ensamt
Ulla, utan äfven den i gång komna utskänkningen vållade
denna lust och lycka; men framför öl och vin nämnas
dock ”Ullas miner” såsom källan till ”gudafröjden” och som
det närmaste skälet till Fredmans högtidliga förklaring, att
”Slikt herberge
Ej i Sverge
Fås på många år.”
Så strålar Ulla på höjden af glans och ära; hon är
föremålet för krögarens svärmiska dyrkan, och hon
behöf-ver endast visa sig för att ingjuta lefnadslust och glädje
i hvarje bröst. Men ju högre upp, ju närmare fallet. Från
den Olympiskt ideala höjd, dit Fredman lyftat sin Ulla,
störtar hon plötsligen ned i verklighetens djupaste prosa.
Den råa hand, som hon nyss undkommit, griper åter stö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
