- Project Runeberg -  Bellman och Fredmans epistlar. En studie /
221

(1867) [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en åskådning äfven i skenbart oväsentliga uttryck synes
af dessa rader:

”Stjernan tindrar i sin flägt,

Vattnet fryser
Vildt och fräckt.”

Stjernans tindrande flägt är en målande beteckning för
samma sak som Tegnér uttrycker med ”St jer norna blinka;”
”fräckt” synes väl närmast vara ett nödrim, men
tillsammans med ”vildt” som epithet till det frysande vattnet
väcker det åskådningen af den häftighet, hvarmed vattnet
rynkar sig och drar sig tillsamman, och liksom visar oss det
trotsiga naturlynnet hos detta af kölden påverkade element.

Den isande kölden åskådliggöres ytterligare genom
uppmaningen till Ulla:

”Svep om dig saloppen: ack, dog du min Ulla,

Tårefulla

Stod då all vår slägt.”

Genom detta fina och så lyckligt anbragta drag
yin-ner skalden trenne mål. Först framställer sig derigenom
för vår inbillning hela den vid fönstret samlade gruppen.
För att varseblifva att saloppeu hänger löst kring Ullas
axlar, måste nemligen Fredman befinna sig bakom den
sköna. Ulla och Mor Wingmark stå sålunda närmast
fönstret, mest utsatta för den kalla luften, bakom dem
befinna sig Fredman, Movitz och Mollberg. Vidare ryckas vi
genom dessa ord ännu lifligare in uti situationen, så att
vi nästan tycka oss förnimma de genom fönstret
inströmmande kalla flägtarna. Slutligen målas derigenom
Fredmans blida och ömma stämning samt den melankoliska
färg, som denna genom månskensbelysningen får, uttryckt
genom tanken på möjligheten af Ullas bortgång.

Nu följer redogörelsen för det lif, som rörer sig på
den blanka ytan med dess bakgrund af hög barrskog:

”Si, hvad slädar syns på sjön;

Som vid bjellrors klang och dön
Trotsa böljan, tills hon bister
Sönderbrister
Med ett dön.”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:15:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lgbellman/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free