Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De sista raderna få ej fattas så, som om verkligen isen i
detta ögonblick brister; de säga endast, att man så länge
fortfar att trotsa böljan, till dess hon slutligen engång
spränger isen.
Det är dock icke egentligen slädarne, än mindre de i
dem sittande personer, som beskrifvas, utan helt naturligt
det, som från fönstret kunde på afstånd bäst uppfattas:
hästarne och de behagliga rörelserna hos dessa ädla djur.
Den häst, som först ådrager sig deras uppmärksamhet, är
af dem alla väl känd och värderad (”dyr och känd”);
med rykande länd trafvar han flämtande framför en gyllne
släde och fastän ansträngd bevarar han ännu sin stolta
hållning, af hvarje språng tyckes han hämta ny
spänstighet och nytt mod (”Hur han mod i språnget hemtar”).
Skratt och högljudt tal från skogsbrynet leda blicken dit:
der synas åtskilliga bondslädar, och af kringfarande
gnistor och glimmande eldpunkter kan man sluta till att
bönderna röka sina pipor.
”Hej! titta åt skogen: si, bönderna åka,
Le och språka,
Hålla pipan tänd.”
Der ser man framför en praktfull släde en gul trafvare,
prydd med blåa tofsar, om hvilkeri det heter:
”Minsta sats kan ögat gläda.”
Der åter löper Wingmarks fåle ”som en ren framför en
lapp.” Man hör ett klingande i isen, men om någon fara
för fålen och hans kusk dermed varit förenad, så undgå
de den lyckligt. Hvari denna fara eller denna ”surpris”
består, kan man dock icke af texten finna. En framilande
skridskolöpande pojke affärdas med några rapp af piskan.
Vidare beskrifves en skäckig hingst, ung och käck1)» en
1) Femte raden i denna vers (8:de) lyder i alla upplagor:
”Rar och läck”
men bör otvifvelaktigt heta: ”rar och käck;” ty uti de öfriga ver*
sarna slutar femte raden med samma ord som den andra, och så
mycket mindre bör väl denna vers bilda enda undantaget derifrån,
som ordet käck ger fullt god mening.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
