Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
södra sidan af den fordom så fashionabla
Kungsträdgården, nuvarande Carl XIII:s torg, står den martialiske
kor-poralen på post. Medvetandet af det uppdrags vigt, som
hans militära pligt ålägger honom, stämplar hans hela
yttre; men det är dock icke utan att han finner tvånget
besvärligt, så mycket mera som det håller honom aflägsen
från flaskan. Han är stolt, men också ”törstig och bittär.”
Första raden (”Mollberg! stå stilla, stå stilla vid grind”)
står endast skenbart i motsägelse med sista raderna i
samma vers (”Stolt dina ben, med hvita stöfletter, trippa
beständigt kring gångar och hus”); den första är ett
upprepande af fältväblens befallning, de sednare höra till
teckningen af Mollbergs personliga uppträdande; ty som
vanligt i de epistlar, der Mollberg spelar en roll,
försummar Bellman icke att redogöra för hans kostym och
hållning. Här, der Mollberg uppträder som krigare, fastän
visserligen i en ganska fredlig sysselsättning, vore det
förnärmande för honom om den rödbrusiga ansigtshyn
anto-ges vara af bacchiskt ursprung; det är det krigiska modet,
det ”med våld och mord ur hjertat uppstigande blodet,”
som ger honom denna uppsyn, hvilken af Fredman
framtvingar den förklaring:
”Att du verklig kan kallas för god,
När du bara skyllrar och tiger.”
”God” är här god i sitt slag, d. ä. god som soldat; och ”när
du bara” är en af rytmen beroende förkortning för ”om än
bara du,” så att meningen blir : du behöfver icke mer än
skyldra och tiga, för att man i dig skall se typen för en
Martis son. ”Tiger” står ingalunda öfverflödigt; ty den
slutne munnen och den ansträngda min, som följer med
den disciplinära tystnaden, bidraga att stegra den
ofvan-nämnda mordiska uppsynen. Den ironi, som i dessa
lof-ord ligger, behöfva vi icke påpeka. Se, heter det vidare,
”Hvar han vandrar med sitt gevär,
Lång och högbröstad, breder i truten,
Halsduken svart, stångpiskan uppknuten,
Hårlocken pudrad, uppvecklad och tvär.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
