Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter denna lefvande skildring af Mollberg kommer
be-skrifningen på Kungsträdgården, med dess boskeer,
springvatten, vaser, stoder och anläggningar i gammal fransk
trädgårdsstil. Musik höres från alla håll eller, för att tala
med Bellman, ”Orpheus Flora sin dyrkan nu ger.” Om
man tänker sig Mollberg och Fredman stående vid
gallerporten och derifrån betraktande trädgården och det
brokiga hvimlet derinom, smälta lätt de spridda dragen hop
till en tafla. I »allmänhet är beskrifningen hållen i rent
idyllisk ton, och endast här och der insmyger sig ett
skämtsamt drag, såsom då i tredje versen omtalas, att
”Nedslagna män, högmagade qvinnor
Sitta på säten bland krukor och skräp.”
Beskrifningen upptager tre versar och vid dess slut
begagnar sig skalden af tillfallet för att upplifva minnet
af några sina musikaliska vänner samt derom erinra, att
konung Gustaf sjelf funnit behag i parkens svalka. Det
sker i dessa välljudande strofer:
”Fordom förtjuste denna vår park
Grenzer, La Hay, Anzani, Camilla:
Och dessa trän, så lugna och stilla,
Delat sin skugga åt Landets Monark.”
Derpå vidtager framställningen af de typiska figurer, som
gifva parken dess hvardagsfysiognomi: den tjocke
militären, som sätter sig på en bänk och klappar barnpigan;
den i trädens skugga halfslumrande herren, som pustar
med hufvudet mot armen; löparen i sin gula tröja och
sitt blåa skärp, springande framför en vagn, dragen af två
stolta hingstar. Der svänger en gyllne kaross, på hvars
baksäte gunga en turk och fyra lakejer och hvars kusk
har mycket besvär att hålla rigtig kurs emellan mötande
vagnar och menniskogrupper (”han kröker och väjer”);
der kommer till fots en åldrig rådsherre, ”en landets drott,”
vid hvars anblick Mollberg ropar: ”i gevär” och skyldrar;
under det från ett annat håll framträder en nyter och
spänd herre med plym i hatten och juvel på fingret. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
