- Project Runeberg -  Bellman och Fredmans epistlar. En studie /
237

(1867) [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

blef besvarad. Signal till allmänt slagsmål var dermed
gifven, fönsterrutor klingade, bord och bänkar krossades,
ballokalen måste utrymmas och öfvergifvas.

Fredman, åtföljd af Fader Berg, vandrar nu genom de
öde rummen och skådar vemodigt ned på förödelsen.

Det ironiska i denna epistel faller genast i ögonen.
Det * förråder sig närmast uti den vackra elegiska
melodiens *) ypperliga kontrast till det i sig så lumpna ämnet:
sorgen öfver en genom slagsmål ruinerad krogstuga; det
träder ohöljdt fram i Fredmans beskrifning på sin
hjerte-ängslan:

”Mitt bröst kan ingen hela:

Det frustar öl och märg.”

och tager en löjlig vändning i den moraliserande ton, som
råder i sista versen, der Bellman låter Fredman ångerfullt
draga nyttiga lärdomar af tilldragelsen och i och med
detsamma angifv^, anledningen till slagsmålet, utan att han
dock faller in i berättartonen, hvilken här, der känslan
synes djupt upprörd, skulle verka störande. Men denna
ironi är alltigenom så underbart sammansmält med
vemodet, att man ingenstädes i hela dikten kan särskilja det
ena från det andra; till Qch med der, hvarest ironien
tyckes ligga blottad i dagen, medverkar äfven det andra
elementet. Det är dock icke ensamt från melodien, som
detsamma strömmar in uti orden; det ligger äfven i orden
sjelfva. Skönjbarast visar sig detta i de med en nästan
förvånande poetisk åskådlighet framställ^ målningarna af
ödsligheten och tystnaden i den förr så bullersamma
danssalen. Eller griper öss icke midt under löjet en känsla
af outsäglig tomhet vid läsningen af strofer, sådana som
dessa?

”Mark, denna stora stuga,

Du full af flickor mins,

Är nu så tom, att knappt en enda, fluga
Uti taket fins.

*) Melodien är hemtad ur Händels ”Acis och Galathea.”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:15:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lgbellman/0243.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free